En vecka kvar
Jag försöker fylla den tid jag har fram till operation med fina stunder. Mest försöker jag umgås med jobbarkompisarna och göra det så mysigt som möjligt på jobbet. Det känns viktigt för mig. Men ibland känns förstås dagarna långa med utredningar efter utredningar. Då kan det kännas ganska lugnt och skönt att komma hem och läsa under en värmefilt och en fejkbrasa på tv:n.
Än så länge försöker jag att inte tänka på den kommande utmaningen. Jag har påbörjat en matlista med flytand kost jag kan äta veckan/veckorna efter ingreppet. Nästa steg är att börja "storhandla". Jag skriver "storhandla" eftersom det knappast är mycket jag kommer få i mig.
Jag gör mest praktiska förberedelser. Inhandla Descutan-tvål och mjukdress. Tvätta gosegrisen. Jag har skrivit en checklista och funderar starkt på göra en som jag kan kopiera upp i flera exemplar. Jag kommer ju behöva använda listan varje år...
Mentalt känner jag mig... jag vet inte. Jag försöker hitta någon överlevnadstrategi. Inte för att jag ska kunna klara det här. För det vet jag att jag gör ändå. Utan för att jag ska vilja klara det här.
Än så länge försöker jag att inte tänka på den kommande utmaningen. Jag har påbörjat en matlista med flytand kost jag kan äta veckan/veckorna efter ingreppet. Nästa steg är att börja "storhandla". Jag skriver "storhandla" eftersom det knappast är mycket jag kommer få i mig.
Jag gör mest praktiska förberedelser. Inhandla Descutan-tvål och mjukdress. Tvätta gosegrisen. Jag har skrivit en checklista och funderar starkt på göra en som jag kan kopiera upp i flera exemplar. Jag kommer ju behöva använda listan varje år...
Mentalt känner jag mig... jag vet inte. Jag försöker hitta någon överlevnadstrategi. Inte för att jag ska kunna klara det här. För det vet jag att jag gör ändå. Utan för att jag ska vilja klara det här.