Käkledsoperation nummer 6
Jag opererades onsdag den 22 november klockan 08 på Gävle sjukhus. Kirurgen rakade bort pyttelite hår i sidan för att göra en titthålsoperation i båda käklederna. Under operationen spolande de bort inflammation och rensa bort sammanväxningar som stelnat likt cement (artrosfibros). Sen blev jag ihopsydd och omplåstrad. Efter ett par timmar vaknade jag upp och till kvällen samma dag fick jag åka hem. Första natten var jättetuff, men nu börjar det vända och kännas lite bättre.
Jag fick börja morgonen med en dubbeldusch med Descutanskrubb. Sen fick jag byta om till den vita superhjältedräkten. Jag passade på att ladda upp med några fightermoves också!
Min jobbarkompis följde med mig till sjukhuset på operationsmorgonen och det kändes väldigt tryggt och bra. Att ha någon med sig gjorde det lättare att skoja bort allt ont och läskigt. Tack!! Gosegrisen var förstås också med.
Efter en stund kom en go och glad nisse som skulle ta hand om mig både före och efter operation. Nissen förde in långa tygremsor upp i näsan dränkta med bedövningsvätska eftersom syrgasslangen skulle föras in via näsan. Det kändes obehagligt när bedövningsvätskan rann ner i halsen. Det smakade illa och bedövade musklerna för att kunna svälja... Det blev många grimager från min sida. Men samtidigt kändes det lite bra att vi alla tre kunde skratta åt hur roligt det såg ut mitt i allt.
Klockan 7:45 rullades jag in till operationsrummet. Jag fick andas i vad narkosläkaren kallade för ”stöveln” (syrgasmasken). Sen kom sovmedicinen. Det snurrade lite skönt och inom 12 sekunder somnade jag. Gosegrisen satt tryggt och väntade på mig.
Medan jag sov rakade kirurgen bort pyttelite hår i sidan för att göra en titthålsoperation i båda käklederna. Under operationen spolande de bort inflammation och rensa bort sammanväxningar som stelnat likt cement (artrosfibros). Sen blev jag ihopsydd och omplåstrad.
Operationen blev som sagt lite större än planerat. Men jag känner att det är lika bra den årliga operationen blev större så kanske den håller längre än 12 månader. Vi får hoppas cellgiftsbehandlingen också kan förlänga tiden.
Jag vaknade först inte upp ur narkosen även denna gång. Jag borde redan ha vaknat till vid kl. 10. Nissarna hade blivit lite oroliga och försökt väcka mig med olika typer av stimuli. Exempelvis dra i käken för att se om jag skulle vakna av smärtreaktionen. De försökte ropa "CAMILLA" i örat på mig. De försökte gång efter gång men så länge jag hade fria andningsvägar tyckte läkaren att jag skulle få fortsätta sova en stund till. Jag är sååå glad att de lät bli "bröstkompressioner" som de försökte väcka mig med förra året. Jag fick ju så himla ont efter det! 
Jag slog upp ögonen av mig själv när klockan närmat sig två. Alltså nästan fyra timmar efter beräknad tid. På ett litet rullbord bredvid mig låg ett rosa paket som min andra jobbarkompis kommit förbi medan jag fortfarande sov. Vilken överraskning. Tack!!
Jag kände mig som en utslagen hjälte när jag vaknat upp. Men jag hade i alla fall inte speciellt ont eftersom kirurgen hade sprutat i långtidsverkande lokalbedövning i käklederna. Efter en piggelinglass piggnade jag på mig och kunde åka hem.
Glad att det gick bra för dig. Jag känner igen mig i det där vidriga, och sura näsbedövnings slamsorna. Gaaah! Din beskrivning var klockren!! Krya på dig!