Besked som behöver firas!

Det är en speciell känsla att kliva in hos ortopeden. Vi har gått igenom så mycket tillsammans. Varje gång pratar vi om det. Om atrosfibrosmonstret. Jag berätta för honom att jag får flaschbacks bara av att gå i korridorerna igen. Läkaren berätta i sin tur hur rädd han var för att jag aldrig skulle kunna gå igen. Vi pratar en stund om hur tufft det var för bara 3 år sedan. Men vi pratar också om att det lyckades bli bra ”trots urusla odds” och alla de äventyr jag kunnat göra på två fungerande ben (bläddra i bloggens kategori "kvalitetstid" så får ni se). 
 
Hur som helst. Jag berättade som det är med mitt vänstra knä idag. Det har blivit lite svullet i sidan och det låser sig ibland. Reumatologen tyckte jag skulle opereras igen. Men ortopeden tyckte det kändes lite overkill med en ny operation i det här skedet. Jag håller helt med ortopeden just nu! 
 
Men vad ska man göra då? Jo, läkaren - med risk att underdriva - högg en cocktailspruta med kortison i knät. Sjuksköterskan fick påminna mig om att andas igen där jag låg och stålsatte mig. Men det gick bra. Planen är att prova kortison ett par gången så här och se om det hjälper. Så nu är jag alltså tillbaka på kryckorna igen. Jag haltar som värsta T-Rex. Det gör ont. Men inom någon dag eller två borde jag bli bättre. Hjälper inte kortisonet kommer det bli en ny operation. 
 
Läkaren visade mig en bild av insidan på ett knä från en titthålsoperation. Han misstänker att jag har ett rött/rosa skelett (blodkärl som växer på skelettet som ett sätt att försöka reparera sig själv??) på vissa delar inuti knät som följd av mina svåra inflammationer jag haft. En till följdkomplikation kan man väl säga. Kärlen behöver i så fall tas bort för att det inte ska irritera knä mer. Problemet är att all kirurgi blir ett trauma för knä och risken finns att det blir värre att faktiskt försöka göra något… Men går man in EXAKT där problemet ligger kan de i alla fall minska risken för att orsaka värre problem.
 
Det känns jättebra att man provar kortisonsprutor före någon eventuell operation! Läkaren tyckte att jag, oavsett hur det blir i framtiden, skulle fira den här segern att det INTE blir operation nu. Jag håller med! Det här behöver firas!!!
 

Djungelparty!

Igår kväll var jag på Djungelparty! Jag var utklädd till en Zebra om det inte var tydligt nog med mina zebramönstrade byxor, håruppsättning likt en hästman, egentillverkade zebraöron och en svans! Vi var ett 10-tal djur som träffades i djungeln. Mycket skoj! 

Jag är väldigt trött idag. Det kan bero på att jag tog min cellgiftspruta igår och haft mycket kontakt med sjukhuset i veckan. Ibland har jag pratat med nissarna flera gånger samma dag. Och mer kommer det bli.

Nu är det bestämt. Käkkirurgen har tagit över mitt ”fall”. Frågan är om jag ska få en till kortisonspruta som för att göra något i väntan.

Under nästa vecka ska jag även träffa ortopeden. Min reumatolog vill bestämt att de ska operera mitt knä – igen! För att det svullnar upp lite ibland. Det låser sig ibland också. Egentligen är knät inget akut problem just idag, känner jag. Men det kan bli i framtiden om inget görs nu är jag rädd för. Kanske har bäst-före-datumet gått ut nu?

Jag försöker att inte ta ut något i förskott. Men jag ska alltså under nästa vecka diskutera operationsplaner med båda läkarna. Det känns… jag vet inte vad jag känner. Men det KÄNNS. 

• Kategori: Kampen, Kvalitetstid; • Taggar: Djungelparty, Knä, barnreumatism, cellgifter, käkled, operation, vänner; • Kommentarer (1)

Håller ut

Igår simmade jag mina 40 vänder i bassängen. Det gick tungt och långsamt, men kändes bra efteråt. Idag har jag förstås lite ondare i benen. Men det brukar ofta bli så. Vad jag fått lära mig så är det ingen fara så länge jag inte har mer ont längre än två dagar.  
 
Det har inte ens gått en vecka med den nya behandlingsplanen med sprutor och tabletter, men det känns som jag ställt om mig mentalt i alla fall. Jag har bockat av varje dos av de olika medicinerna och styrkorna för de dagar som är aktuella.
 
Jag har inte ännu hört så mycket mer från käkläkarna. Jag haft lite telefonkontakt till och från men jag har egentligen inte fått några mer besked om operation eller vad kirurgen tycker blir bäst (minst dåligt). Idag är en dålig dag i käklederna. Jag kan inte förstå hur det kan vara möjligt när jag faktiskt dubbelmedicineras. Jag kan inte ens gapa 1 cm utan att det gör ont och tar emot. Men jag håller ut.