Provtagning igen
I morse tog jag en promenad till sjukhuset för att lämna lite blod åt vampyrerna. ”Du börjar säkert bli van med det här nu” sa sköterskevampyren. Jag kände mig bara less på att gå dit igen och igen och igen.
När jag kavlade upp ärmen på tröjan fortsatte sköterskan ”Här var en ny blodåder jag inte sett på dig förut”. Det kändes fint att få höra”på dig”. Det fick det att kännas mer personligt. Även om provtagning är rutinbesök och jag är en patient i mängden med nummerlapp, så mindes de mig. Eller i alla fall en del av mig, min arm… Men ändå! Jag tittade upp och möttes av ett par vänliga ögon. Det gjorde min dag!
”Hur länge sen var det du börja lämna prover? Du har hållit på länge nu, va?” frågade sköterskan. Jag berätta att om vi ska räkna från första början, så var jag nog 8 år. Men det har varit tätare nu i och med ny medicin. Fast det börjar trappas ner igen nu. Det är en hel månad kvar till nästa provtagning. Tidigare var det ju varannan vecka ett par månader.
Det blev bara två rör idag. Ett lila och ett ljusgrönt. Klart. På hemvägen gick jag in på second hand-butiken och köpte mig ett par ballerinaskor som belöning. Jag får testa dansa i dem på söndag. :)