Ett heltidsprojekt att äta
Igår träffade jag dietisten för invägning, få utskrivna näringsdrycker som kompletterar och för att få lite tips på hur jag kan göra för att få i mig tillräckligt med energi för att orka med mig själv och vardagen.
Jag är oftast ganska duktig på att äta flera gånger om dagen. Men det gör mer ont efter varje gång jag äter och portionerna blir därför ganska små. Det känns ändå bättre äta lite och ofta, än att jag äter mer och får så ont att det går många timmar mellan nästa måltid. Eftersom jag nu äter lite behöver det jag får i mig ge bra med energi för att vara tillräckligt. Mina måltider ser ofta ut som en slags geggamoja. Men en lite sötare matlåda gör att jag lurar hjärnan att det är godare än vad det ser ut att vara. ;)
Det kändes jättebra att få lite tips och trix av dietisten. Att bara få lite pepp och stöd. Det är så lätt att köra fast. Det känns ofta som ett skittrist heltidsprojekt att få det "good enough". Eftersom varje måltid tar lång tid, ägnar jag faktiskt en jättestor del av min vardag åt att försöka äta. Det är svårt. Det är tråkigt. Det är smärtsamt. Det är tufft. Men det känns lite lättare nu. Jag har ett mål.
Jag har tagit metotrexat-sprutan idag. Inte heller det bästa för aptiten. Jag blir ofta lite lätt illameånde. Sprutan ger mig ett nytt blåmärke i låret redan innan det gamla läkt. Men det är inte så mycket att göra åt. Det gör i alla fall inte ont. Jag tar sprutorna utan att titta. Jag känner vart jag ska hugga pennan ändå. Jag bara hatar den där gula vätskan och blir illamående av att bara se på den. Usch!
Jag har ett litet bakslag i käklederna nu. Det gör mer ont. Jag kopplar det till att jag börjat vara mer aktiv. Jag pratar en del på jobbet och jag tuggar i mig mer mat för att orka vardagen. Värst är att tugga i sig mat. Idag har jag tagit det lugnt med maten (det vill säga ätit mer mosad mat, mindre portioner och inte lika ofta) för att på det sättet hantera smärtnivån när alvedon inte varit tillräckligt. Men det är dumt känner jag. Med låg energi orkar jag inte ha ont och då upplevs smärtan som ännu starkare och då undviker jag tugga mat ännu mer. Det blir lätt en ond cirkel...
Snygg matlåda!