Det är på allvar

Jag är okej. Egentligen inte. Men okej.
 
Jag har suttit på skolan idag och lyckats komma igång och skriva på tentan. Snart är den klar.
 
Det märks inte så tydligt på mig att jag haltar. För andra alltså. Jag märker det absolut. Det gör ont och är skitjobbigt en längre sträcka. 
 
Det ska vara ett relativt enkelt ingrepp. Operationen i knät alltså.  Men konsekvenserna kan bli förödande. Jag vill att ni ska veta om det. Att inte jag målar upp en bild av att det är en piece of cake när jag berättar om det. Det är inte osanning det jag säger. Det är en rutinoperation och jag får åka hem samma dag. Det ska inte bli någon större grej av det. Det är i alla fall planen. Men det behöver inte gå enligt planen. Precis som det blivit tidigare. Det kanske inte ens är det här felet i knät som man först tror. Jag vill bara vara öppen och ärlig om det. Den största risken ligger ändå i hur väl jag återhämtar mig efteråt, oavsett omfattning av ingreppet. Operation är egentligen den enkla biten. Det svåra är att min kropp ska fatta att den ska läka ihop på bästa sätt. Jag har en tendens att läka fel och det kan göra att det blir värre. I värsta scenario kommer jag inte kunna gå igen. 
 
Det är så här det ser ut för mig. Det här är vad jag ställs inför. Jag vill att ni ska veta om det. 
 
• Kategori: KampenTaggar: Ensamhetskänslor, Knä, operation, rädsla, studier; • Kommentarer (1)

Kommentarer:

1 Anonym:

Vi tror på dig och att du snart kommer att skutta omkring igen!
/ C

Svar: Tack C, det får vi verkligen hoppas! Kram 🤗
Camilla Blomberg

Kommentera här: