Den förbannade skillnaden

Tänk att det skulle bli så här! Jag vet att min ortoped varnade mig, från när jag var 18 och fram till att jag var 20 år, att knä bara skulle kunna hålla några år eftersom jag inte kunde sträcka ut båda benen lika mycket på grund av artrosfibros. En allt för stor gradskillnad mellan höger och vänster knä orsakar ju en felaktig belastning och med min reumatism i grunden, är det verkligen inte bra. Min ortoped använde ord som ”kan sluta i KATASTROF”.
 
Det var viktigt att operera och träna vänstra knät för att kunna sträcka ut benet helt rakt. Helst till 0 grader på gradskivan. Varje grad räknades. Innan mina knäoperationer fattades det 35 grader till nollan i vänstra knät. Samtidigt ligger mitt högra knä på -5 grader (jag översträcker). Det diffade alltså 40 grader, vilket är jättemycket. Jag opererades flera gånger och nådde till 2,5 grader i vänster knä. Det diffar nu 7,5 grader, vilket inte låter så mycket. Det är en stor förbättring, men ändå en kvarstående skillnad. Det såg i alla fall ganska ljust ut om att knät skulle hålla från tre till kanske tio år istället! Men den ”lilla” gradskillnaden som finns där ÄR ändå en extra belastning för kroppen och som kommer orsaka problem längre fram. Jag är rädd att det är dit jag kommit nu.
 
Det tog alltså 4 år och 2 månader från sista knäoperationen innan ”hållbarheten” gick ut. Mitt vänstra knä höll fram till november. Det är på tok för tidigt. Det borde hållit det dubbla. Som mitt vänstra knä blivit nu, är gradskillnaden dessutom betydligt större. På bilden kan ni se att det fattas ca 15 grader innan jag kan sträcka ut benet helt rakt. Det känns mindre bra. När jag går kan jag sträcka ut ännu mindre. Då är nog skillnaden mellan höger och vänster knä uppe i ca 40 grader igen. Det känns verkligen inte bra. 
 
• Kategori: Kampen • Taggar: Arthrofibrosis, Gradvis, Reumatism, artrosfibros, operation; • Kommentarer (3)

Kommentarer:

1 Tisa:

Kram!

Svar: Jättekram 💕
Camilla Blomberg

2 Jessica Högberg:

men fy f*n rent ut sagt, kan du få en ny op?? önskar dej en god fortsättning... <3

Svar: Hej Jessica, ja det är uppe i diskussion nu om det blir en ny operation. Jag ska göra en magnetröntgen med kontrastvätska först. Men ortopederna är lite rädd (jag med) att gå in i knät igen eftersom varje ingrepp är ett kirurgiskt trauma som kan trigga igång artrosfibrosen och göra allt värre. Men med op finns det i alla fall en chans att bli bättre. Vi får vänta och se vad domen landar i. Tack detsamma och kramar i massor! 🤗
Camilla Blomberg

3 Marlen :

Vad innebär det? Att ditt knä kraschat?

Svar: Det är en ganska komplex och lång historia. Men jag ska försöka ta det superkort.När jag var 18 år så fick jag inflammation i mitt vänstra knä. Precis som det brukar hända vid reumatism och hänt mig hundratals gånger. Jag genomgick en operation för att ta bort ledhinnan (den som producerar ledvätskan/inflammation) och tanken är att det ska växa ut en ny frisk ledhinna och knät blir bra (det funkade jättebra i mitt högra knä). Efteråt fick jag en sällsynt komplikation. Allt i knät, alla mjukdelar runtom, växte ihop och stelnade likt cement på bara några veckor. Det kallas artrosfibros. Jag kunde då inte röra benet speciellt mycket och gick på kryckor/satt i rullstol. Jag opererades flera gånger under 2 år för att ta bort den här ”massan” som bildades. Av den hårda massan hann det dock bli allvarliga klämskador och menisken gick sönder och jag fick en spricka i skelettet osv. Men jag blev bra och lärde mig gå mot urusla odds. Det har varit jättebra i ca 3 år. Sen fick jag dagliga ”låsningar” i knät som ortopeden tror beror på Plica. Det är, vad jag förstått det som, en ben-/ broskbit som normalt växer bort när en blir vuxen men som troligtvis inte gjort det i mitt fall (ganska vanligt problem). Tanken var att operera plica via titthål. Jag har dock avvaktat ett år för att varje ingrepp ändå är ett kirurgiskt trauma som kan trigga igång artrosfibrosen igen. Men jag har också avvaktat pga en käkoperation (jag får inflammation av reumatismen och lika sammanväxningsproblem som i knät, vilket jag opereras för årligen…). För två månader sedan blev knät sämre. Jag vände på mig i sängen i sömnen och vaknade av ett stort ”knak” (jag är van med att lederna kan knaka och spraka ibland, men det här lät högt!). Förmodligen en låsning som lossna. Efter det har jag inte kunnat sträcka ut benet utan att det låser sig på en gång och gör ont. Jag haltar igen och är inte helt säker på vad som är fel nu. Jag ska på röntgen nästa vecka och hoppas få svar inom kort. Troligtvis kan mina tidigare skador ha blivit värre.
Jag hoppas det gick att hänga med någorlunda bra.
Kram!
Camilla Blomberg

Kommentera här: