krigszonen.se

Jag vet inte varför jag tycker metotrexat-sprutorna är så mycket svårare än simponi-sprutorna. Obehaget finns där trots att mtx-sprutan inte är värre än den andra, egentligen. Jag blev illamående tidigare. Men med den här svaga dosen fungerar det bra (den ska dock höjas om några veckor). Sprutan gör inte mer ont än den andra heller. Men det är något som bara gör det så… svårt.

 

Det är helt klart en psykologisk grej. Det är jag medveten om. Jag mår paradoxalt nog illa av rädsla för att må illa igen. Jag tar sprutan varje vecka ändå, så det är väl kanske inget problem. Men jag vill helst inte ens titta på sprutan. 

 

Nu börjar jag dock oroa mig över att obehaget för cellgiftssprutan ska ”smitta av sig” på simponi-sprutan också. Det vore så onödigt! Jag försöker tänka ut någon belöning efteråt för att det kanske ska kännas bättre. Åtminstone mindre jobbigt. Men jag har inte kommit på något bra. Hur brukar ni andra göra?