Likt en uppblåst plasthandske
Jag vaknade tidigt imorse av att hela vänsterhanden värkte. Mer än vad den gjort senaste två veckorna alltså. Handleden och upp mot handryggen har svullnat upp mer och mer för varje dag känns det som. Likt en uppblåst plasthandske.
Huden över handen känns spänd och varm. Jag har svårt att klä på mig och hålla i bestick. Jag klarar av vardagen - jag tvingar det att fungera. Men det är sällan utan smärtgrimaser. Det gör ont att bara skriva de här raderna (om jag använder båda händerna).
Det tuffaste är ändå inte smärtan. Den går att lindra smärtudden med alvedon. Det tuffaste är tröttheten, sjukdomskänslan. Andra känner knappt igen mig. Jag har fått höra att jag inte alls har samma kraft och sprudlande glädje som jag brukar. Jag förstår dem. Jag är inte pigg. Jag kan känna mig lite frusen trots att det är 24 grader och strålande sol. Det blir så.
Jag har påbörjat kortisonkuren i tablettform nu i alla fall. Det bara måste hjälpa. Det finns så mycket jag vill göra. Men jag vill förstås kunna må bra av att bara vara också.
Stor kram ❤️