Getting fit while I sit

Jag tränar knäna varje dag. Ibland flera gånger. Det är små och enkla övningar jag kan göra sittandes medan jag pluggar, men jag vet att övningarna har stor betydelse för rörligheten och styrkan. Det behöver göras för att jag ska kunna lära mig gå utan kryckor. Jag kan gå kortare sträckor nu. Idag tog jag min första riktiga promenad! Men det går långsamt och det gör ont och det känns som vänstra knät ”hakar i” något ibland. Förmodligen beror det på den svullnad som fortfarande är kvar. Men det blir bättre.
 
Jag kan enkelt sträcka ut vänsterbenet helt rakt mot golvet. Jag kan nästan lyfta benet rakt upp från golvet också. Men det är fortfarande en stor utmaning att försöka stå på bara ett ben. I alla fall när benet är utsträckt. Jag har en bit kvar till att kunna böja benet så att jag har hälen mot rumpan (a.k.a. Victory-tecknet). Det är tillräckligt mycket böjning i benet för att jag ska kunna ta på mig strumporna, knyta skorna och gå nerför en trappa. Men det känns.
 
Det känns som jag läker i snigelfart. Men jag vet att min kropp har en ”mödosam process” att bygga upp muskler. Dessutom hade jag ett kasst läge som redan innan operation tappade funktioner i benet under de 3 månader jag haltade… Det är mycket att ta igen. 
 
Jag behöver fortsätta försöka bygga musklerna så att jag kan böja och sträcka benet lika mycket som jag klarar av i passivt läge. Jag kan exempelvis ta mig i och ur en bil. Men jag lyfter då in benet med hjälp av händerna. När jag ska kliva ut ur bilen ställer jag mig på mitt högra ben och ”släpar” ut vänsterbenet. Jag hoppas att jag "hittar" musklerna snarast. Om en vecka får jag köra bil igen efter 1 år uppehåll (neurologen förbjöd mig ju att köra bil eftersom man inte kunde utesluta epilepsi-anfall). Det vore synd om jag inte kan köra när jag väl får...
 
• Kategori: KampenTaggar: Arthrofibrosis, Duffy, Reumatism, Träning, , haltar, kryckor, rehabilitering; • Kommentarer (0)

Kommentera här: