Lättnad i kroppen

Jag kämpade hårt och länge igår med studierna. Efter en stund blev jag som helt inne i det. Om jag ska vara ärlig så njöt jag lite. Det var kul att bli så uppslukad av något. Inget annat existerar. Det är bara jag och mina anteckningar. Det gav som en paus från alla andra tankar som brottas. Jag kunde vila i det och det kändes skönt.
 
I natt drömde jag att fortsatte plugga och läsa. Jag kunde se mina färgglada anteckningar framför mig i drömmen. Hur många gånger har en inte önskat att kunna sova och lära sig samtidigt? :)
 
Det var lite pirrigt på morgonen. Men det kändes skönt att få träffa klasskompisarna i cafeterian och dela nervositeten. Att kunna skratta bort den tillsammans. Om än bara för en kort stund innan alla, utom jag, var tvungna gå till den stora tentamenssalen. Som ni kanske vet har jag beslut om pedagogiskt stöd på grund av mina sjukdomar. Det innebär bland annat att jag får skriva salstentamen på datorn inställt för med penna och papper. Det tråkiga är att jag får sitta i ett annat klassrum än de andra. Det känns tråkigt att jag missar den där stunden precis innan när alla står samlade och i sista-minuten ventilerar sin tentaångest. Det är bara få minuter. Men det känns ändå synd att missa. Det där sista skrattet kan göra skillnad resten av dagen. Istället får jag gå iväg till en annan byggnad, till en annan sal och i smyg förbannar jag de sjudkomar som ställer till det för mig. Samtidigt är jag tacksam för den möjlighet jag får. Det är lätt för andra att säga att jag inte missar så mycket. Men det vet ju inte jag
 
En lättnad har i alla fall spridit sig i kroppen nu. Det känns skönt att tentan är över. Det kändes ganska bra att skriva. Några frågor var dock knepiga. Men jag svarade åtminstone något på alla frågor. Jag vet att jag glömde namnet på ett av ”stegen” som efterfrågades. Men viktigare är väl att jag vet vad steget betyder/innebär. Jag hoppas det.
 
Jag har, om jag får godkänt på dagens tenta, uppnått 105 hp av 210 hp. Det innebär att halva utbildningen är klar. Jag är halvfärdig socionom. Jag vill inte att det ska ta slut.

Jag borde fira min triumfaliska insats! Men hur?
 
• Kategori: StudierTaggar: Högskolan i Gävle, Reumatism, Student, pedagogiskt stöd, socionomstudent, studera med funktionsnedsättning, ångest; • Kommentarer (1)

Kommentarer:

1 Anonym:

Jag passar på att gratulera dig i förskott för att du klarat halva din utbildning Camilla!
Mycket starkt jobbat!👩‍🎓🤗🥳👏👏👏
/ C

Svar: Taaaaack C för gratulationen! 😀🤜🤛🤓📚 🙌
Camilla Blomberg

Kommentera här: