Att studera i strid

Sjukdomarna har påverkat (och påverkar) mina studier en hel del senaste tiden. Det blev en mindre bra början på höstterminen. Först var det käklederna som var inflammerade och jag hade svårt att äta och det blev operation. Återhämtningen efter den var lång och tuff. Plötsligt blev jag inlagd på sjukhuset för behandling av septisk artrit, en allvarlig infektion där jag i första hand kämpade för att överleva.
 
Nu senast kom operation av hjärtmonitorn där studierna ännu en gång tvingades sättas lite åt sidan, på paus. Därutöver har jag också återbesök och rutinkontroller på sjukhuset. Det kräver inte inläggning eller övernattning, men är nog så tidskrävande med resa och i antal. 
 
Jag fortsätter studera, så mycket jag kan, som ”vanligt” nu när jag avklarat de större uppdragen på sjukhuset. Jag går på de föreläsningar jag kan delta vid på högskolan, jag är aktiv i grupparbeten och jag gör mina individuella uppgifter. Men jag studerar i strid.
 
Att plugga i strid innebär för mig att jag många gånger har de inspelade föreläsningarna (de jag missar pga. vårdbesök) i hörlurarna medan jag åker buss till sjukhuset. Jag läser ofta kurslitteratur i de olika väntrummen. Om jag är tillräckligt pigg kan jag läsa trots att jag är inskriven och ligger i sängen. Det händer också att jag sitter med datorn i korridoren och skriver på uppgifter mellan besökstiderna. Det pedagogiska stödet via högskolan möjliggör att jag har de allra flesta kursböcker på datorn för att slippa ha halva biblioteket med mig. Att studera i strid innebär, förutom det jag precis nämnt, också att fortsätta försöka ta in kunskap och lära mig nya ämnesområden fast det är mitt uppe i pågående rehabilitering och påverkan av starka mediciner. Det handlar om att studera när en är mitt uppe i "kriget" trots att förutsättningarna inte är de allra bästa. 

Jag klarar bevisligen av att studera i strid som redan tagit en kandidatexamen (utredningskriminologi) och satsar på två examina till (kandidat i socialt arbete + socionomtiteln). Men det är tufft. Ibland blir jag stridstrött. Jag begär inte att det ska vara enkelt. Bara möjligt. 
 
Det kan tänkas bra att vara tidseffektiv och fokusera på studier snarare än smärtsamma sprutor och tuffa besked. Men ibland behöver en faktiskt den där stunden i väntrummet för att ”ladda upp” inför exempelvis en undersökning. Det kan vara minst lika viktigt efteråt att få ”landa” i det som blivit bestämt också.
 
• Kategori: Kampen, Studier; • Taggar: hjärtmonitor, pedagogiskt stöd, socionomstudent, studera med funktionsnedsättning; • Kommentarer (1)