Ut på uppdrag

Inlägget är skrivet i samarbete med GastonLuga.
 
Det står på skolschemat att jag inte behöver börja skriva på hemtentan förrän imorgon. Sedan har vi tre veckor på oss. Det känns bra eftersom jag håller på att vänja kroppen vid att klara mig utan smärtstillande. Jag känner mig fortfarande trött och väldigt frusen för att jag ”avgiftar” mig. Det värsta med att sluta med smärtstillandet måste vara att jag nu inser hur ont jag egentligen har överallt i kroppen. Speciellt knät. Det är också nu först jag fattar hur mycket min ”normala” smärtnivå tröttar ut mig. Men det borde vända och kännas bättre snart. Jag måste bara få en chans att bli van. 
 
Det går i alla fall bättre att läsa och skriva nu när jag känner mig ”klarare” i huvudet. Det är vad som känns viktigt för mig. Jag känner att jag ser fram emot skolan imorgon. Min studiegrupp ska lämna grupprummet på biblioteket och vi ska ge oss ut på ett uppdrag. Jag har redan packat skolväskan med allt vi kan behöva. Vi ska ge oss ut på fältet, hälsa på en verksamhet inom socialtjänsten och intervjua en socionom. Det ska bli spännande! 
 
Ryggsäcken hittar ni på hemsidan https://gastonluga.com/. Självklart har jag en kod åt er. CAMILLAB15 ger 15 % i rabatt. En gratis tygväska följer med.
 

En ovan tanke

Idag har jag varit på högskolan hela dagen. Under förmiddagen hade vi ett obligatoriskt seminarium: muntlig presentation av en studieuppgift. På eftermiddagen var vi ambitiösa i studiegruppen och gick till biblioteket för att skriva på nästa uppgift.
 
Jag måste bara få skriva hur skönt och kul det är att vara i skolan! Det känns bra att träffa nya människor, lära mig nya saker, brottas med definitionen sociala problem med kurskompisarna och framförallt det här att vara i en gemenskap. Jag gör dessutom något som känns viktigt. För mig och för andra.
 
Jag är tacksam för att vi bara är i skolan 5 – 6 timmar. Det känns lagom. Okej, ibland vill jag stanna kvar längre och fortsätta skriva för att jag är så ”inne” i något. Men jag har ändå packat ihop och åkt hem. Jag vet att det kommer fler tillfällen på skolan. Då känns det bättre. Jag är nog bara ovan att tänka så här. Tidigare har jag fått kämpa hårt för att hela tiden ligga steget före. Jag var tvungen eftersom jag hade operationer och andra ingrepp på sjukhuset som ställde till det. Då pluggade jag mer innanför sjukhusets väggar än inne på högskolan. Så ska det ju inte alls vara! Just nu har jag inget inbokat på sjukhuset och jag försöker ”glida” på den sköna känslan. Jag vet ju hur snabbt det kan förändras. 
 
• Kategori: Kampen, Studier; • Taggar: Reumatism, Student, funktionsvariation, sjukhusbesök, socionomstudent; • Kommentarer (0)

Hemmastudier och återhämtning

I onsdags hade jag som sagt en dag med hemmastudier och återhämtning. Det var tanken i alla fall. Men det blev inte riktigt så.

Jag kände mig duktig som fick min första individuella uppgift klar förstås. Men däremot det här med återhämtning kan diskuteras hur väl jag lyckades med det. Ibland känns det verkligen som att det är något hela tiden. Är det inte uppgifter och med skolan att göra, så är det sjukhusrelaterat...
 
En stor del av dagen gick åt till att ringa reumatologen, förnya recept för både Simponi- och Metojectsprutorna, beställa hem remisser för provtagning för att jag tar de där medicinerna, hämta ut medicinerna på apoteket OCH boka in och boka av och boka om sjukhusbesök som kommit på posten. Det krävs mycket planering för att få heltidssjukdomar att fungera med heltidsstudier.
 
Som oftast känns det som att jag bara byter planhalva. Kämpar jag inte i skolan så kämpar jag med sjukdom på olika sätt. Det blir sällan att upplevas som en paus från båda. Sen är det ju förstås mycket annat i livet som jag också vill ska rymmas. Det är dock lätt att det kommer lågt prioriterat eftersom det andra är så vitalt för att mitt liv överhuvudtaget ska fungera. Jag behöver liksom ha en grund att stå på för att kunna göra lite roliga saker då och då.