Hemmastudier och återhämtning

I onsdags hade jag som sagt en dag med hemmastudier och återhämtning. Det var tanken i alla fall. Men det blev inte riktigt så.

Jag kände mig duktig som fick min första individuella uppgift klar förstås. Men däremot det här med återhämtning kan diskuteras hur väl jag lyckades med det. Ibland känns det verkligen som att det är något hela tiden. Är det inte uppgifter och med skolan att göra, så är det sjukhusrelaterat...
 
En stor del av dagen gick åt till att ringa reumatologen, förnya recept för både Simponi- och Metojectsprutorna, beställa hem remisser för provtagning för att jag tar de där medicinerna, hämta ut medicinerna på apoteket OCH boka in och boka av och boka om sjukhusbesök som kommit på posten. Det krävs mycket planering för att få heltidssjukdomar att fungera med heltidsstudier.
 
Som oftast känns det som att jag bara byter planhalva. Kämpar jag inte i skolan så kämpar jag med sjukdom på olika sätt. Det blir sällan att upplevas som en paus från båda. Sen är det ju förstås mycket annat i livet som jag också vill ska rymmas. Det är dock lätt att det kommer lågt prioriterat eftersom det andra är så vitalt för att mitt liv överhuvudtaget ska fungera. Jag behöver liksom ha en grund att stå på för att kunna göra lite roliga saker då och då. 
 

Att försöka ligga steget före



Det är mycket med skolan nu. Det är inte uppgifterna i sig, utan mer att vara på plats i skolan en hel dag och vara deltagande. Det är förstås flera delar från min tidigare utbildning som jag redan lärt mig och därför kan hoppa över och lägga fokus på att träffa studiegruppen (vi har det som ett moment i sig att lära ifrån). Instinktivt vill jag förstås använda tiden till att läsa på i nästa del för att ”ligga steget före” i kommande moment. Men jag behöver försöka bli medveten om när det är ett strategiskt tänkande och när det är mitt katastrof-tänk för att överleva. Eftersom jag inte kan garantera hur jag mår om några veckor är det lätt att agera på överlevnad. På gott och på ont. Det är bra att förbereda sig, men det blir samtidigt på bekostnad av att aldrig riktigt kunna ”stanna upp" och reflektera i den här lärande processen (som vi ju ska göra). Jag har lovat mig själv att försöka vara i studierna och inte bara göra uppgifter. 

Igår var en dag då jag inte alls behövde vara i skolan eftersom jag tidigare lärt mig samma sak. Men jag kunde inte helt avgöra om jag ”borde” vara på skolan ändå för att träffa min studiegrupp, eller om jag ”borde” prioritera att läsa några kapitel i kursboken. Det är inte enkelt att veta när ens katastroftänkande är förnuftiga eller något jag bör ignorera. Jag valde tillslut att vara på skolan halvdag för att både få träffa studiegruppen en stund OCH ha krafter kvar att läsa lite. Men det är inte alltid så solklart.  

Idag behövde jag gå heldag. Jag känner mig jättetrött nu. Det tar på krafterna att gå fem våningar upp/ner flera gånger om dagen. Jag antar att jag får räkna med det så här i början. Jag är bara inne på min andra skolvecka och inte vant mig. Jag vet ju att det fungerar så. Men ändå tar jag det så hårt. Jag tror att jag är rädd för att det alltid kommer kännas så här... Det är bara det att jag försökte verkligen förbereda mig på det här och skrev en ”handlingsplan” för vad jag kan göra för att öka mina förutsättningar för att må bra. Jag blev helt enkelt skitbesviken att jag inte orkade mer. Att planen inte fungera så bra som jag skulle önska. 

I min handlingsplan står exempelvis att jag ska sova mer (8 h är inte alltid tillräckligt för mig) och att alltid ha med mig frukt till skolan. Jag tänkte till och med så långt att i de fall fruktpausen är ca 10 minuter (vilket den oftat visat sig vara för att majoriteten hellre vill sluta tidigare) har jag en näringsdryck jag kan hälla i mig om jag känner att jag inte hinner tugga i mig frukten. Men det känns inte som den optimala långsiktiga lösningen. 

Jag får hålla ut och hoppas att det vänder och känns bättre snart. Imorgon är det hemmastudier på schemat! 

• Kategori: StudierTaggar: Högskolan i Gävle, socionomstudent, strategisk, trötthet; • Kommentarer (2)

Ny start på högskolan

Jag började på Socionomprogrammet igår. Självklart är allt väldigt rörigt och mycket så här i början av första kursen. Men det är precis som det ”ska vara”. Det känns faktiskt som ett väldigt skönt problem att strukturera upp scheman, kurslitteratur, studiegruppsträffar och examinationer. Det är ju för en bra sak. Det känns bara lite rörigt att vi kommer ha en pågående kurs vid sidan om ordinarie kurser genom hela utbildningen. Det gäller verkligen att ha koll på alla uppgifter.
 
Jag kommer inte ihåg om det var så här förra studieperioden när jag läste kriminologi. Men å andra sidan var mitt fokus då på att bara ”överleva” alla operationer och hålla huvudet ovanför ytan. Det fanns liksom inte tid och energi till annat. Det är inget konstigt, har jag fått höra. Men ändå. Det är först nu jag kan se tillbaka på förra studieperioden och jämföra med den här utbildningen, för att upptäcka att det är så mycket jag gått miste om. Det känns som om jag nu, på bara en dag, fått prova på hur det borde vara att studera på riktigt. Jag hade några fina stunder under kriminologin också. Viktigt att inte glömma det. Men de var alltid kantade av rädsla och sjukdom, på ett eller annat sätt. Det var ofrånkomligt.
 
Men nu, bara en sådan enkel sak som att jag kan hänga med i samma tempo som de andra att ”springa ut” på lunch och sitta i gräset med en studiegrupp, det är lyx för mig! Det var sådant jag inte riktigt kunde förra studieperioden. Jag hade ju kryckor och kunde/orka inte ta mig överallt på campus. Jag minns fortfarande hur ledsen jag blev förra studieperioden när jag ”fastnade” ensam i någon korridor under lunchtimmen för att jag inte kunde hänga med (satt i rullstol och kunde inte ens köra den själv) i de andra. Jag fick dessutom göra många uppgifter individuellt för att jag hade kommande operationer/ingrepp som ställde till det. Det var skittråkigt. Men jag lyckades med en examen! 
 
Nu har jag bättre förutsättningar! Visst, jag har två hotande operationer. En i käkleden och en i knät. Men jag har valt att avvakta med det. Jag hoppas kunna fortsätta avvakta tills jag har en kurs i programmet som jag kan tillgodoräkna sedan förra studieperioden och där med får en ”lucka” i utbildningen. Jag vill inte missa det liv som pågår just nu. 
 
• Kategori: Kampen, Studier; • Taggar: Högskolan i Gävle, Reumatism, förutsättning, gosegrisen, kriminologi, operation, sjukdom, socionomstudent, studier; • Kommentarer (1)