Första terminen godkänd

Fotograf: Christian Lundmark

Jag fick nyss betyg för första terminens sista kurs. Jag var såå pirrig inför resultatet. Det var en svår kurs. Men jag blev godkänd med bravur! Det är en sådan himla lättnad. Det känns skönt att det går bra med studierna. Jag har bevisat för mig själv att jag kunnat hänga med trots att jag mått dåligt, att jag genomgick den där plötsliga dubbla käkledsoperationen och att jag börjat få så stora problem med knä att jag haltar igen. Men det GÅR. Jag KAN. Livet blir så mycket mer än bara sjukdom och smärta och det känns fantastiskt!
 
Jag har nu uppnått 82,5 hp av 210 hp. Eftersom jag tillgodoräknat flera högskolepoäng sedan tidigare känns det som jag kommit nästan halvvägs i utbildningen. Poängmässigt har jag snart kommit halvvägs. Men normalt läser man 30 hp/termin.
 
Det här resultatet ska firas med glass i stora lass!
 
• Kategori: StudierTaggar: EDS, Reumatism, Student, socionom, socionomstudent, studera med funktionsnedsättning; • Kommentarer (2)

En dag i taget

Har ni firat första advent? Är det något man brukar göra? Tända ett ljus kanske. 

Min dag (förta advent är egentligen bara en vanlig dag i kalendern som råkar heta första advent) har bestått av frukost framför julkalendern, skriva på en tenta, lyssna på inspelad föreläsning och handla lite. Det låter kanske inte så jättemysigt och kul. Men det har faktiskt varit en bra dag. Knä är skrutt och om jag tänker på det så är jag rädd. Men jag försöker låta bli att tänka på det tills vidare och då känns det faktiskt okej. Jag känner hopp om att det kommer bli bra. Frågan är bara hur tuff och lång väg tillbaka jag har. Men det är inte relevant nu. En dag i taget.
 
Jag skulle så gärna vilja sätta mig ner över en kopp varm choklad, träffa er alla och bara prata. Jag skulle vilja lyssna till er och bara vara. Och ni lyssna på mig. Jag hoppas att jag får fler möjligheter att träffa er i min lilla armé. Jag har ju träffat flera av er. Men så här i juletider känns det fint att ha er nära. Ni har ju varit ett enormt stort stöd för mig under flera år. 
 

En dag med spänning

Jag har varit spänd hela dagen. Jag vaknade till och med spänd i hela kroppen. Om någon hade slagit an på mig hade jag bergis tagit ton!

Jag har suttit hela dagen och väntat spänt på resultatet på första kursens tenta. Jag har väntat minst lika spänt på besked från ortopeden angående mitt knä också. Nu har jag svaren. 

Vid 14 fick jag veta av ortopeden att senaste kortisonsprutan uppenbart inte fungerat. Nu är tanken att jag ska göra en magnetröntgen över knät innan en eventuell titthålsoperation. Jag hoppas fortfarande på att det ska finnas en annan utväg. Men så som mitt knä varit den här veckan tvivlar jag på en annan lösning än operation. Om jag kommer undan med "bara en titthålsoperation", så skulle det egentligen vara fantastiskt.

Det är svårt att inte bli rädd. Det har gått så snabbt. På mindre än en månad (från den otäcka låsningen) så har jag börjat halta igen. Jag kan inte räta ut benet helt. Det tar stopp. Det gör ont. Det låser sig ofta. Jag är rädd för att det ska börja om med sammanväxningarna. Artrosfibrosen. Operationerna. Frustationen och vanmakten. Oddsen att lära mig gå. Men jag får försöka ta en dag i taget och se hur det här utvecklar sig.

Klockan 19 kom äntligen betyget på tentan. Jag blev godkänd med bravur! Med flaggan nästan i topp. Jag kämpade hårt med uppgiften och det känns bra att det gav utdelning. Nu hoppas jag kunna slappna av lite i kroppen. 

Nu ska jag hugga Simponi-sprutan i låret och relaxa lite framför "brasan". Jag har mina fina sockor som en i min lilla armé stickat åt mig för några år sedan. Sockorna värmer inte bara fossingarna ska du veta, utan hela mig. 💕

 
• Kategori: Kampen, Studier; • Taggar: Knä, artrosfibros, kortisonspruta, operation, sammanväxningar, simponi, socionomstudent, studera med funktionsnedsättning; • Kommentarer (1)