Ett tryggt minne
Jag valde att bryta mot reglerna. Jag valde att berätta det jag tidigare blivit tillsagd att inte säga. Jag valde också att strunta i rädslan för en stund och för vilka konsekvenser det kan få. Det kan inte komma åt mig längre. Okej, det kan du. Men jag försöker begränsa det. Jag sket åtminstone i alla ”MEN CAMILLA!! HUUUR kan du säga så??!”. Jag är trött på att få skulden. Jag är trött på skammen.
Jag tror att du vet precis vad du (inte) gjort och hur det sett ut och det är därför du ber mig vara tyst. För annars finns det ju inget att vara orolig för att jag ska berätta, eller hur? Det är inte min känsla att bära. Det är bara din. Provocerande? Jag hoppas det. Det tyder i så fall bara ännu mer på att du vetat om hela tiden. Du har kanske inte vågat se. Men du visste.
Jag berättade om ett tryggt minne från en situation hemma. Det var tydligen jättebra från min sida. Jag uppmuntrades tänka på det. Saker och ting har dock förändrats om jag jämför med hur det ser ut idag. Men att minnet sedan blivit ”nersmutsat” spelar mindre roll. För det fanns en tid då det var ”rent” och fint. Det var ett ”normalt” minne som de allra felsta har. Det är det jag ska tänka på, får jag höra.
Men det gör mig lite besviken och får det att kännas sorgligt. Jag hade ett tryggare minne från skolan. Men det skulle jag inte tänka på. Det spelade ingen roll att det minnet var rent rakt igenom. Jag fick känslan av att det var just att det ”inte borde” varit ett fint minne som gjorde att jag inte skulle tänka på det. Minnet hemifrån borde ju vara finare än det jag tänkte på i skolan…
Fast för mig har det ju inte blivit så! Det andra minnet är för mig ett av de tryggaste minnena jag har. Om än inte andra normalt sett har det. Jag blev väl besviken för att jag ”inte fick” räkna med det minnet. Som om det inte vore på riktigt. Men det kändes på riktigt för mig. Jag har byggt upp en stor del av den som är jag på de minnena.
Det kändes helt enkelt som att Du bestämde vilka minnen och känslor som var okej och viktiga, och vilka som inte var det. Men jag vägrar låta någon ta ifrån mig det.
Jag tror att du vet precis vad du (inte) gjort och hur det sett ut och det är därför du ber mig vara tyst. För annars finns det ju inget att vara orolig för att jag ska berätta, eller hur? Det är inte min känsla att bära. Det är bara din. Provocerande? Jag hoppas det. Det tyder i så fall bara ännu mer på att du vetat om hela tiden. Du har kanske inte vågat se. Men du visste.
Jag berättade om ett tryggt minne från en situation hemma. Det var tydligen jättebra från min sida. Jag uppmuntrades tänka på det. Saker och ting har dock förändrats om jag jämför med hur det ser ut idag. Men att minnet sedan blivit ”nersmutsat” spelar mindre roll. För det fanns en tid då det var ”rent” och fint. Det var ett ”normalt” minne som de allra felsta har. Det är det jag ska tänka på, får jag höra.
Men det gör mig lite besviken och får det att kännas sorgligt. Jag hade ett tryggare minne från skolan. Men det skulle jag inte tänka på. Det spelade ingen roll att det minnet var rent rakt igenom. Jag fick känslan av att det var just att det ”inte borde” varit ett fint minne som gjorde att jag inte skulle tänka på det. Minnet hemifrån borde ju vara finare än det jag tänkte på i skolan…
Fast för mig har det ju inte blivit så! Det andra minnet är för mig ett av de tryggaste minnena jag har. Om än inte andra normalt sett har det. Jag blev väl besviken för att jag ”inte fick” räkna med det minnet. Som om det inte vore på riktigt. Men det kändes på riktigt för mig. Jag har byggt upp en stor del av den som är jag på de minnena.
Det kändes helt enkelt som att Du bestämde vilka minnen och känslor som var okej och viktiga, och vilka som inte var det. Men jag vägrar låta någon ta ifrån mig det.
Hej!
Jag har följt dig här inne i åtm 1,5 år nu och känner så med dig. Försöker skicka värmande tankar åt sitt håll.
Jag vet inte vad du varit med om men ser i ditt skrivande att du har ett sår. Jag vet inte om det är något för dig men jag lyssnar på podcasten "the adult chair" på Youtube. Jag tror du kan finna något helande där. Avsnitt 1, 2 och 3 förklarar konceptet men sen kan man välja mer fritt.
Kram!