Det ska bli bättre

Förberedelserna inför operation är igång för fullt. Gosegrisen har badats några varv i tvättmaskin och luktar god vanilj, sängkläder ska bytas och rena mjukiskläder ska tas fram. Descutan-skrubben till min egen dusch har jag redan inhandlat. Jag har också laddat frysen full med lättuggade måltider. Det här är den enklare biten att fixa.
 
Det kräver mer att läsa och skriva på uppgifter i skolan för att ligga ”steget före”. Jag vill kunna ha en chans att återhämta mig efteråt utan att studierna hänger över mig. Men det är svårt att koncentrera mig. Jag har för lite energi i kroppen eftersom jag har svårt att äta. Jag brukar egentligen inte få i mig mer än en (1) riktig måltid om dagen. Men jag kompletterar med en halv banan när jag måste och chokladbitar som smälter. Jag droppar i pyttesmå mängder näringsshott i det jag äter. Men en feldosering med för mycket, får mig att kräkas och hälften av det jag just fått i mig går förlorad...
 
Jag vet ju hur allt med operation går till nu. Jag gör det här så himla bra. På rutin. Jag har spolat käklederna under narkos många gånger sedan jag var 17 år. Jag vet precis hur jag kan förbereda mig. Jag vet hur proceduren med själva operation går till. Jag vet hur återhämtningsperioden ser ut. Men låt er inte luras. Bara för att jag KAN, så är det fortfarande tufft.
 
Ändå längtar jag till operationsdagen. Jag vill bara bli bra. Det kommer ta tid. Men det ska bli bättre. Jag vill orka leva lite mer.  
 
• Kategori: KampenTaggar: Reumatism, Smärta, inflammation, käkleder, narkos, operation, studier; • Kommentarer (2)

Kommentarer:

1 Annika:

Förstår att du längtar efter operationsdagen och bli bättre. Hoppas att du inte behöver vänta så länge tills det blir dags.Kram.

Svar: Det är lite dubbelt ändå, Annika. För när jag vaknar upp ur narkosen, det är ju egentligen då det tuffaste börjar. Smärtan och den långa återhämtningen. Det gör ondare för varje operation. Men samtidigt så känns det skönt för att det är över för den här gången. Ja, du hör ju hur tankarna går. Nu är det nära. Några dagar till bara. Nedräkning.
Kramar!
Camilla Blomberg

2 Elisabeth:

När jag läser det här tänker jag att du är lilla Askungen som så gärna vill gå på balen. Men livet självt ( de elaka styvsystrarna) sätter hela tiden käppar i hjulet för dig, så du får inte tid och ork att sy den där klänningen. I stället får du en massa tröstlösa uppgifter att stå i. Men vi här (och jag har förstått att vi är ganska många) och dina andra vänner är de små mössen. Vi är små men vi försöker göra vad vi kan för att hjälpa och stötta dig. Och en dag är den där klänningen klar...precis som i sagan. En dag kommer du att vara redo för balen du med.
Stor kram från Elisabeth

Svar: Åh vilken alldeles underbart liknelse och så fint beskrivet! :) Det ligger mycket i det du skriver. Jag förstår det tydligare nu. Tack!! Bamsekram <3
Camilla Blomberg

Kommentera här: