krigszonen.se

Jag mår bättre och bättre för varje dag som går. Jag klarar av att vara mer aktiv utan att bli andfådd av minsta lilla. Det går åt rätt håll. Jag har orkat vara i skolan 1½ dag. Det känns kul.

 

Igår var jag på sjukhuset och lämnade nya provrör med blod hos vampyrerna. Mina blodkärl i båda armvecken har blivit stuckna många gånger sedan operation i käklederna och den efterföljande vården av septisk artrit. Det märktes. Det gick bra att lämna två rör, men det tog lite extra tid att hitta ett ”fritt” ställe när alla blodkärl redan blivit stuckna minst en gång senaste tiden.

 

Jag fick berätta hela händelseförloppet efter operation för en nisse på sjukhuset. Det är svårt att få ihop alla minnesbilder när tiden lätt flyter ihop när en är inlagd på sjukhuset. Plus att det är svårt att redogöra för den tiden jag var så sjuk att jag bara sov eller exempelvis tuppade av. Men det kändes bra att få berätta, att på något sätt få ihop bilden och skapa förståelse för det som upplevdes som ett kaos.

 

När jag berättade att jag blev inlagd och behandlades för septisk artrit, blev nissen ledsen. Det var inte bara blanka ögon. Det var en stillsam gråt med snor och några tårar. Jag sa att det var läskigt, men samtidigt var jag för sjuk att just då orka tänka på det, som för att visa på att det var okej med mig. Nissen svarade ”du kunde ha dött!”. Det lät så brutalt… ärligt. Vi satt tysta så en stund. ”Men jag svarar bra på antibiotikan” svarade jag efter en stund. Jag ville inte gå in i rädslan som så tydligt fanns i rummet. 

 

Jag behövde gå till käksköterskan för ”gapgymnastik”. Tanken är att jag ska träna på att gapa och tänja på gränserna på sjukhuset en gång i veckan medan en sköterska övervakar mig. Om det mot förmodan skulle vara något som går sönder, finns det snabbt någon på plats som kan hjälpa mig. Läkaren fanns i rummet bredvid. Den här gången började vi enkelt med att jag gapade upp en gång och gapet mättes. Då gapa jag upp 32 mm. Allt över 30 mm är acceptabelt. Men målet är 40 mm. Före operation gapade jag max ca 20 mm. Innan jag fick behhandling för septisk artrit gapade jag bara upp 5 mm. 

 

Jag tränar också käklederna hemma själv 4 ggr om dagen. Jag ”värmer upp” genom att gapa och stänga munnen i 1 minut. Sedan tar jag fingrarna i munnen och försöker dra upp munnen och tänja på gränserna i 10 sekunder. Vila 10 sekunder. Tänja 10 sekunder. Vila 10 sekunder. Tänja 10 sekunder. Avslutar med att gapa och stänga munnen i 1 minut. Puh! 

 

Det går upp och ner (bokstavligt talat :) med gapet. Ibland maxgapar jag upp hela 37 mm. Andra gånger inte mer än 29 mm. Men det är som förväntat. Vissa gånger har jag kanske ansträngt mig mer (pratat, ätit, kyligt ute osv.) och det blir lite av ett bakslag. Andra gånger går det bättre. Men i det stora hela kan jag gapa ganska stort. Jag märker det genom att jag exempelvis kan gapa över en macka med pålägg!