I skinande rustning
Det har gått lite över en vecka sedan jag fick beskedet om hjärtfelet och att jag behöver en pacemaker. Jag tror det börjar kännas okej. Jag har läst ännu en broschyr jag fått hemskickat och där i står lovord som att jag kommer bli piggare, produktivare, friskare och lyckligare.
Jag kände i början att jag var trasig och defekt. Liksom: det här också! Det räcker med den kamp jag redan har. Men jag börjar kunna se pacemakern som min rustning nu. Den lilla blanka dosan ska faktiskt hjälpa mig och ge mig krafter till allt det andra. Jag får se det som en inneboende kompis i bröstfickan. Det låter lite mindre läskigt då.
Men känslomässigt är det ändå en operation till. Sjutton också!
Har också fått problem med hjärtat och börjat äta medicin. Mitt hjärta slår för fort och de vet inte varför.Tänker på dig och hoppas att det blir bättre med pacemaker.Styrkekramar från Annika Eriksson i Boden.❤❤❤.