krigszonen.se

Jag tror att kroppen fattat att det är inflammation i knät nu. Jag känner mig sjukligt trött om dagarna. Men det kan också bero på att jag trots Alvedon och morfin inte får sova om nätterna. Sen är morfin ändå morfin och en blir trött av bara det. Allt det här tillsammans gör att det inte är konstigt att jag vill sova igen samma stund jag vaknat.

 

Jag försöker hålla ut. Men det är en kraftansträngning på gränsen till övermäktig. Egentligen går det inte att INTE klara det. Men jag klarar det inte. Jag mår inte bra. 

 

På jobbet får jag frågan om knät svullnat upp så här förut. De känner till min reumatism, men vet ju inte hur jag haft det förut. Jag kan svara att det här har hänt mig minst 100 gånger sedan jag var 8 år. Min allra första operation var just på grund av att knäna svullande upp mycket och ofta. Som nu. Skillnaden den här omgången är att inflammationen kommit tillbaka snabbare än tidigare, och mer för varje gång. Jag har ändå fått åka in på akuten 4 gånger på 16 dagar. Och då har jag varit sparsam med besöken med tanke på att det var lika illa inom 24 TIMMAR igen.

 

I skrivandets stund skiljer det sig 6 cm i omkrets mellan höger och vänster knä. Jag tror det är personrekord. Det spänner i huden och känns hårt. Bristningsgränsen är redan nådd eftersom huden runt om knä faktiskt brister, precis som en gravid mage kan göra. Några av ärren/bristningarna från tidigare kraftiga svullnader syns exempelvis över det vänstra knät på bilden. De är ärren som går vägrätt. Det lodräta ärret är efter operationer. Men många ärr sitter på innersidan av knäna och syns inte på den här bilden.

 

Igår fick jag hem ett brev av min läkare där det står att jag behöver opereras. Det var så naturligt. Beskedet alltså. ”…ge aktuella uppgifter om längd, vikt, blodtryck och eventuella allergier så gör jag en operationsanmälan”. Bara sådär i förbifarten. Det var visserligen ingen chock. Alla undersökningar har varit just att utreda om operation är lösningen. En av alla läkare på akuten har i förväg pratat med mig om att det högst troligt blir operation. Men nu blev det på riktigt. Det är jättebra, men också tufft. Det blir operation nummer 16. Just nu mår jag som lugnet före stormen. Är ni med mig när stormen sköljer över?