Det är nära

Något fantastiskt! Mitt knä har inte låst sig/hakat i en enda gång sedan kortisoninjektionen i måndags. Fem dagar utan att jag skrikit av smärta. Jag börjar lita mer på benet. Det känns stort. Jag kommer på mig själv med att börja våga hoppas. Kanske klarar jag mig utan en till operation i knät.
 
Det finns förstås andra faktorer som ändå kan göra det motiverat att ta fram kniven igen. Som exempelvis om jag inte får tillbaka tillräcklig rörlighet (böjning, men framförallt sträckning). Men det här med låsningarna/ihakningarna var en överhängande faktor och nu när det är borta (?), då är risken för ny operation betydligt mindre. Rörligheten kan och ska jag fortsätta försöka träna till det bättre. Det är något jag jobbar med varje dag. Än finns det utvecklingspotential! Det är det viktiga. 
 
Det kändes förstås som jag fick ”börja om” med rehabiliteringen efter kortisoninjektionen. Åtminstone att jag tog flera steg bakåt. Men nu när det börjat läka ut känner jag att jag är nära att lära mig gå till synes helt normalt nu. Jag blir snabbt trött i benet och jag har inte riktigt full rörlighet, men jättesnart borde jag kunna gå kortare sträckor utan kryckor. 
 
Fingret har dock blivit mycket värre efter kortisoninjektionen. Hela fingret och knogen är svullen, jättevarm och klias olidligt mycket (förmodligen för att huden blivit så spänd). Jag kan inte böja fingret mer än pyttelite. Men det är som det brukar. Det tar lång tid innan det vänder och känns bättre. Som tur är går det fint att skriva på datorns tangentbord ändå. Jag fick in uppsatsen i tid! 
 
• Kategori: KampenTaggar: Arthrofibrosis, Knä, Reumatism, atrofibros, inflammation, kortisoninjektion, kryckor, rehabilitering; • Kommentarer (3)

Kommentarer:

1 Elisabeth:

Härligt med lite goda nyheter. Jag blir glad ända in i hjärteroten för din skull att knät sköter sig. Grattis också till uppsatsen. Skolan är ju så viktig den också att det fungerar även där.
Kram från Elisabeth

Svar: Vad roligt att höra. Tack Elisabeth! 🤗 Kramar
Camilla Blomberg

2 Anonym:

Men så roliga nyheter🙂.Vad roligt att det gick bra att skriva uppsatsen på datorn också.kramar från Annika Eriksson i Boden.

Svar: Skönt med lite flyt faktiskt. Massa kramar!
Camilla Blomberg

3 Anonym:

Jag är glad för din skull och håller tummarna för att det ska gå ännu bättre.
Kram
Eva

Svar: Yes, nu hoppas det fortsätter åt rätt håll!! Kramar
Camilla Blomberg

Kommentera här: