Första stegen utomhus (utan kryckor)
Det känns hoppfullt att jag klarat av att gå en kortare sträcka utan kryckor och utan att det gjorde speciellt ont. Det är lätt dock att ”falla tillbaka” till haltandet när benen blir trötta. Jag håller på att träna upp musklerna hela tiden, vilket känns i form av en lätt träningsvärk. Men det är positiv smärta. Stärkande. Läkande.
Det känns fantastiskt att jag kan gå igen. Men jag vill att ni förstår att trots att jag kan gå kortare sträckor, så har jag inte nått full rörlighet i benet. Jag har bara tillräckligt med rörlighet för att kunna gå. Jag ser fortfarande trappor som en utmaning eftersom det kräver att jag kan böja benet mer än när jag går som vanligt. Det kan göra ont också. Förmodligen för att jag är ovan. Hallå, jag har liksom haft stora problem med knät sedan början av januari. Och i tre månader har jag använt kryckor för att det varit illa. Det kan fortfarande vara svårt att dra på sig strumpor och skor för att en behöver böja benet ganska mycket då. Men nu ser jag ljuset.
Det fanns överhängande risker för ny operation i knät om:
1. benet inte går att sträcka ut,
2. knät låser sig/hakar i,
3. knät är fortsatt svullet eller
4. knät inte går att böja.
Med egna ögonmått så sträcker jag ut benet helt rakt. Knät hakar inte längre i (hänt EN gång sedan senaste ingreppet med tömning + kortison). Knät är enligt mig knappt märkbart svullet (första gången på flera månader). Det är bara böjningen jag har svårt med nu. Bara jag lyckas böja benet ordentligt så kan vi krossa alla tankar om nya ingrepp i knät!!
Åh, härliga nyheter! :) kram <3