krigszonen.se

Jag har varit i vårdens händer ända sedan jag var 8 år. Jag har, som ni läsare säkert redan vet om, en omfattande historik på sjukhuset med operationer och behandlingar. Ser man till varje enskild mottagning har jag en lång medicinsk meritlista. Om man sedan räknar med alla mottagningar, då blir min meritlista fan kilometerlång! Det handlar förresten inte bara till antalet ingrepp, utan främst om vilka ingrepp. Men jag tror många läkare missar det för att man ser bara till sin egen del. Jag förstår att det blir så. Läkare är specialist på just sitt område. De är allihop duktiga och jag har ett stort förtroende för dem. Jag känner mig trygg. Men helheten glöms lätt bort. Det är min upplevelse. 

 

Men idag förändrades något! För första gången någonsin, vad jag kan minnas, fick jag (äntligen) frågan hur jag mår i allt det här. Någon gjorde kopplingen att om min meritlista på bara en mottagning är omfattande, hur ser då inte helheten ut? Det kändes så förbannat skönt! Jag blev upprymnd av frågan och var inte beredd på vad jag skulle svara eller vad jag ville berätta först eller vad som är viktigast eller om jag skulle våga berätta om just det där som är naturligt och självklart för många andra patienter med "närmsta anhörig" och som inte alls har varit det för mig. Jag ville bara berätta allt nu när jag fick chansen och jag visste inte hur jag skulle få plats med allt innan tiden gick ut och jag känner jag får svårt hålla flyt i meningarna för att allt i hjärnan brottas om att komma ut först och det blir mest bara... kaos. Jag var väl rädd för att frågan aldrig mer skulle komma igen eller tas ifrån mig för fort och jag ville, som den plikttrogna student jag är, svara på frågan med excellens. 

 

Jag tycker så innerligt om att käkläkaren ställde frågan hur jag mår, och inte bara min kropp. Jag blev sedd och lyssnad till. Jag kände mig lättad efteråt. Tack.