Smärtgenombrott

Min högra käkled har under de senaste dagarna gjort extra ont. Det har varit svårt att koncentrera sig och fokusera på praktiken via högskolan eftersom smärtan upptagit stor uppmärksamhet. I fredags blev det näst intill outhärdligt. Jag kände att jag inte skulle klara mig över helgen med bara Alvedon.
 
Jag ringde och fick en akuttid till en jourläkare två timmar senare. Eftersom jag fått en kortisoninjektion för knappt två veckor sedan var det för tidigt att gå in och försöka "göra något" igen. Behandlingsplanen blev därför smärtstillande över helgen för att hålla ut. Jag tog medicin direkt på sjukhuset, men jag hann inte ens lämna området innan tårarna rann. 
 
Jag tar Alvedon och långtidsverkande morfin regelbundet. Jag tar korttidsverkande morfin vid behov, vilket visat sig vara så ofta jag får. Det känns inte bra att jag har så här ont fast jag tar maxdos medicin. Jag har en liten värmedyna mot käkleden hela tiden, och när jag har en piggare stund går jag ut utomhus för att låta vinden kyla käkledssidan.
 
Smärtstillandet hjälper, men det gör fortfarande mycket ont. Jag blir ledsen för att jag aldrig haft så här ont förut (som inte varit i samband med operation) och det känns lite läskigt. Jag är hungrig också, men jag får mer ont i käkleden efter jag ätit och det gör mig rädd att försöka. Men jag måste för att "orka ha ont". Jag blir också ledsen för att jag behöver plugga på min studiedag, men jag förstår inte vad jag håller på med när jag är så här morfinpåverkad. Jag är såå trött, men kan inte sova. I natt fick jag som mest 20 minuter sömn i sträck och då hade jag morfin- och smärtdrömmar om krokodiler som biter av mig huvudet. Jag övervägde att ringa läkaren som har helgjour. Men jag tror helt ärligt inte det finns något annat att göra än trycka i sig smärtstillande och hoppas smärtgenombrottet klingar av snart. Det kan jag lika gärna göra grinades i min säng, istället för på sjukhuset. 
 
Just nu känns det i alla fall okej. Typ okej.
 

Kommentarer:

1 Anonym:

Fy så hemskt.Önskar att det fanns något som tog bort smärtan. Stor kram från Annika Eriksson i Boden.

Svar: Just nu, strax efter fyra på morgonen, önskar jag så innerligt det fanns ett trollspö eller något som bara poff kunde ta bort allt ont. Bamsekram
Camilla Blomberg

2 Anonym:

Oj, det låter riktigt jobbigt. Hoppas det lättar snart. ❤️❤️
Kra
Eva

Svar: Jag hoppas verkligen det jag med. Jag vill bara få sova. Det är så lätt att känna sig som en övertrött tvååring annars. Kramar ❤️
Camilla Blomberg

3 Andreas:

Styrka till dig med all min kraft. Tänker på dig.

Svar: Tack för att du tänker på mig. 🤜🤛
Camilla Blomberg

4 Emelie:

Gud vad jag lider med dig, känner igen det, ren tortyr när det aldrig går över och man inte ser nåt ljus i slutet av tunneln. Stor kram på dig <3

Svar: Ja eller hur! I samband med operation vet jag ändå det är tillfälligt och läkande smärta. Hur ont det än gör. Men det här kom mer out of the blue och jag ser inget slut på det. KRAM 🤗
Camilla Blomberg

5 Elisabeth:

Lilla gumman så jobbigt du verkar ha det! Jag skickar extra värme till värmedynan och säger SCHAS SCHAS SCHAS till smärtan!
En extra stor kram idag från Elisabeth

Svar: Nu äntligen känns det bättre!! Tack för att du var med och skrämde bort allt ont. :D KRAM
Camilla Blomberg

6 Tisa:

Det låter fruktansvärt jobbigt. Jag önskar att jag kunde göra något.
Angående mat, du får inga näringsdrycker?
Stor varm kram 💕

Svar: Det känns bättre nu tack. Jag fick näringsdrycker utskrivet förra året. Men det är ju så himla äckligt! haha! Kramar i massor!
Camilla Blomberg

7 Tisa:

Det låter fruktansvärt jobbigt. Jag önskar att jag kunde göra något.
Angående mat, du får inga näringsdrycker?
Stor varm kram 💕

Kommentera här: