krigszonen.se

Det känns fortfarande för sjukt för att vara sant. Jag menar det här med förträngningen i bröstkorgen och blodkärl som kläms ihop. Hur fick min kropp så starkt självhat att den började strypa sig själv inifrån? Fattar inte att jag ska träffa en kirurg igen som kommer bedöma om jag behöver opereras eller inte. Jag har fyllt i (nästan) hela hälsodeklarationen. 

 

Jag upplevde först "bara" att jag fick känslan av att stå på händer (huvudet fylldes med blod) när jag skulle lägga mig och sova. Trodde att det var en knasig inställning på pacemakern. Fick i stället höra att det kunde bero på högt blodtryck. Eller muskelspänningar. Men allt var okej. Dock blev det värre. Till slut kändes det som jag flera gånger under en dag blev strypt runt halsen.

 

Resten av historien känner ni redan till. Jag träffade en läkare, gjorde akut skiktröntgen och det inre fotot bekräftade förträngning i bröstkorgen som klämmer åt blodflödet. Jag blev uppsatt på väntelista till en kärlkirurg. Snacka om plot twist! Här har jag fått må bra, känt mig låtsasfrisk i över ett år efter käkledsprotesoperationen. 

 

Tyvärr har "klämskadan" blivit värre senaste dagarna. Jag har svårt att sova och vaknar alltid av smärta i nacken. Sjukvården har varnat mig nu i veckan att jag inte ska anstränga mig och påfresta blodkärlen mer. Åtminstone till kirurgens bedömning. Det är svårt att inte anstränga sig eftersom bara att ligga ner och vila får trycket att öka. I skrivandets stund när jag sitter ser min hals ut så här på ena sidan med blodkärl som buktar ut av det inre trycket (se bild ovan).  

 

Lite otäckt. Men det kommer bli bra. På måndag träffar jag kirurgen. Vad tror ni det blir? Stent, såg eller… påse? Eller är det för mörk humor?