Besked

Jag har fått svar på skiktröntgen (med konstrastmedel) över bröstkorgen från läkaren. 

Det finns ett område i bröstkorgen, vid revben och nyckelben på höger sida som är väldigt trångt. Ett stort blodkärl som går från övre delen av kroppen till hjärtat har blivit trådsmalt. Det är visst lite trångt på vänster sida om bröstkorgen också, men inte lika mycket. Det trånga i bröstkorgen bromsar (det är i alla fall inte stopp) blodflödet i kroppen. Det är alltså det här som känns runt halsen. Min egen kropp försöker i princip att strypa mig inifrån…  Oschysst.

Läkaren var glad för den här upptäckten.
”Det är faktiskt intressant. Sällan vi hittar något sånt här!”
”Jaha, vad bra hittat av dig!” Jag delade entusiasmen och ville ge läkaren en high-five! Gåtan är löst! Precis som om det inte ens rörde mig själv längre... Men sen kom allvaret igen. Vad handlar det här om?
”Remiss skickas till kärlkirurgen", svarade läkaren.
Där slutar det roliga. Personlig jordbävning av ordet kirurg

• Kategori: KampenTaggar: EDS, Reumatism, bröstkorg, förträngning, halsen, kirurg; • Kommentarer (2)

Kommentarer:

1 Anonym:

Blir så ledsen för din skull att läsa vad du nu går igenom!! Kändes så hoppfullt att du haft en så lång ”bra” period! Men samtidigt känns det bra att läsa att läkarna tar det på allvar och verkligen tar det på allvar! Du är en kämpe, men jag vet hur sjukt tufft det är att hålla i och hålla kvar när kroppen ständigt jävlas med en. Det är svårt att vara och behålla en positiv inställning när man vill så mycket men kroppen är där och bromsar.
Men tack för att du delar med dig, det betyder mycket att få känna att man inte är ensam i denna kamp mellan vilja och en kropp som inte vill funka! Det finns inga bra ord känner jag att skriva som avslut, för inga kämpa på eller hejar-rop känns meningsfulla. Tror du förstår vad jag menar. Men självklart önskar jag innerligt att kan landa in i detta nya på ett ok sätt.

Svar: Hejsan! Jag pratade med en person om just det här med att jag haft en bra period, att jag börjar våga lita på att den är på riktigt och varar. Kände mig kaxig, men säker. Nu är det bra. Jag är inte så mycket för skrock och sånt, men en sån här gång undrar jag om det hade varit bättre att inte säga det högt... Det här kommer bli bra, det tror jag på. Men ja, det suger att det var mer allvarligt än vad jag trodde. Just nu är jag mest nyfiken på vad kärlkirurgen ska säga. Just nu "vilar" jag i att inte veta vad som bara ligger framför mig. Kram!
Camilla Blomberg

2 Andreas:

Remiss till kärlkirurgen. Japp det känner man igen.Dom gjorde kranskärlsröntgen på mig och det gick bra utom att dom gett mig nå "glädjande" medel som höll humöret uppe under tiden man såg hur dom lirkade sin väg till hjärtat. Förträngning hittades och medicinering ökades men sätta in en stet det kan dom ej göra pga att dom måste isf ha mig på stora mängder med blodförtunnande resten av mitt liv. Går ej då jag har magsårs benägenhet men jag mår bra efter omständigheterna. Det är bra att du får komma dig till kärllirkaren och förhoppningsvis hitta en "rimlig" lösning. Ta Hand om dig vännen.🐻

Svar: Hej Andreas, hmm det du skriver låter väldigt besvärligt. Men skönt att du mår bättre nu. Medicinska dilemman kan vara riktigt knepiga. Jag hoppas att mina problem går att lösa relativt enkelt. Jag hoppas kanske på mycket när jag skriver så. Men jag gör det ändå. Sköt om dig! :)
Camilla Blomberg

Kommentera här: