Nästa gång
Jag fick en blodpropp i ett av halsens kärl i oktober, trots hög dos blodförtunnande som förebyggande behandling. Det beror på vena cava superior syndrom, alltså trångt blodflöde orsakade av sjuka kärl. Sedan proppen har jag varje kväll tagit sprutor med propplösande, totalt 75 st. Jag har varit på labbet för ultraljud över kärl och uppföljning hos kärlkirurg.
Undersökning visar att det finns rester av propp kvar i kärl vid vänstra axelpartiet. Det är oklart om första proppen vandrat ner, eller om en ny propp bildats och som snart löses upp. Vilket som, det är inte läge för invasiva ingrepp. Det är inte heller längre akut fara för propp i lungan eller i hjärnan.
Nu återgår jag till blodförtunnande via piller i förebyggande syfte igen. Planen är att följa upp effekten med nytt ultraljud om någon månad. Jag måste vara observant på förändringar som kan misstänkas vara ny blodpropp. Nästa gång propp händer, behöver jag söka akuten. Ju fortare jag får hjälp, desto bättre odds. Det är svårare att lösa en propp om det gått lång tid.
Kirurgen har gått igenom behandlingsalternativ och risk för recidiv med mig. Det är bättre om en propp vandrar ner än upp. Det finns bättre behandlingsmöjligheter om man får propp i lungan och ger behandling i tid (annars dör jag). Det är svårare att behandla propp i hjärnan (stroke) utan bestående konsekvenser, som hjärnskador. Men även viss behandling kan öka risken för propp. Eller/och kräva inneliggande vård. Dessutom behöver man ha i åtanke att det är näst intill omöjligt med kontraströntgen att lokalisera en propp eftersom jag har för mycket skrot (pacemaker, elektroder, stent) i kroppen. Att inte veta exakt vart en propp är, kan begränsa vissa behandlingsmetoder.
Det här blev ett sådant sjukhusbesök som gör ens dödlighet mer påtaglig. Jag vet, jag vet, jag vet, alla ska vi dö och kan dö när som helst. Men jag vill påstå att det här är annorlunda. Det här sker liksom hela tiden, just nu. Jag blir arg på att andra inte kan förstå, har lyxen att vara naiva och tro att deras risk går att likställas med min och hela ”ung och dum”-mentaliteten. Jag blir arg därför att jag egentligen önskar att jag kunde få LEVA som de flesta andra!
Resten av dagen umgicks jag med en nära person, pratade om det som kändes normalt och bestämde att göra något roligt av dagen. Jag är tacksam för det.