krigszonen.se

Mödosamt. Inte att bygga en koja av nedfallna kvistar och pinnar. Det är mest kul. Men efteråt.

 

Jag sover mycket. Egentligen är det ljug. Mer sant är att jag vaknar mycket. Av smärta. Sen är varje dag en kontroll om eventuellt nya blodproppar. 

 

Jag har gjort en hög med sjukhusbesök sedan jag skrev sist. Lång väntan. Bortglömd. Mycket att rodda i. Jag ställer frågor, bra sådana enligt läkarna, men jag får lite eller inga svar. Men inget svar är också ett svar. Sjukdomarna är komplicerade. Läkare som blir ledsna, ruskar på huvudena och ibland svär. De menar väl, men är maktlösa. Och några vårdnissar som visar sin oförståelse. 

 
Sen medmänniskor som försöker förstå och som bryr sig. Det är svårt. 

Just nu lite näsblod.