Överväldigad av behov
Behovet att skriva av mig har blivit så stort att nu får annat stå tillbaka en stund. Det hinner hända en hel del på en månad.
Jag har tillbringat en natt på sjukhuset för misstänkt ny blodpropp (tappat räkningen i hur många). Det ledde till EKG, provtagning, kontraströntgen och observation. Först fick Gävle och sedan specialisterna i Uppsala studera bilderna noga för att alla reservdelar (pacemaker, elektroder, stent) lämnar vissa partier ”dolda” och gör det svårbedömt. Men ingen uppenbar blodpropp i alla fall. I stället har jag de facto inget kärl på vänster sida om nyckelbenet/halsen som tömmer blod från huvudet och armar till hjärtat. Det orsakar kronisk svullnad och smärta.
Röntgen visade också att den lilla tumören (godartad) på levern är oförändrad i storlek (drygt 1 cm) sedan förra röntgen. Det är bara om det uppstår en blödning det kan bli problematiskt. Det är inget som påverkar mig idag.
Pacemakern har ”lossnat”, men är kvar i ”bröstfickan”. Kanske var det pacemakerns plötsliga nya placering som orsakade misstanken om ny blodpropp, det hände i alla fall typ samtidigt. Oprovocerat, kanske i sömnen? (Även om det vore mer logiskt tro att det hände när jag voltade i rallybilen ett par veckor tidigare, men jag fick inte en skråma!) Vid vissa rörelser skaver pacemakern över nyckelbenet. Det har hänt mig förut för ett par år sedan (också oprovocerat), och då fick jag operera om pacemakern. Jag har träffat kirurg för bedömning. Det är klurigt för ena fördelen att göra något åt det, är en annan nackdel och tvärtom. Risker som diskuteras är infektion, fibros, sammanväxning, kabelbrott osv. Vi kom fram till att avvakta en månad för nytt ställningstagande då. Jag är i alla fall för ung för trådlösa alternativ. När batteriet tar slut på en sådan modell, placeras en ny utan att ta bort den gamla. Det får bara plats tre stycken i hjärtat. Förväntas man behöva minst fyra under sin kvarstående livstid så går det inte jämnt ut.
För tre månader sedan fick jag järndropp. Senaste blodprover visar att järndepåerna är uttömda. Nu väntar jag på ny bedömning om jag behöver fylla på för tredje gången.
Jag har fått en kortisonspruta mot inflammationen i fingret också. Det gick snabbt och smärtfritt!
Det här är vad jag orkar dela för nu. I närtid väntar fler sjukhusbesök och undersökningar. Som vanligt. Det är lätt att bli överväldigad av alla mina olika behov. Det är en utmaning att behöva parera vilka saker och behov som är mest akut och vilka andra behov som kan undertryckas tills vidare. Hur jag än gör blir jag en börda för mig själv.