En sista chans

Det behövdes ingen grundlig genomgång. Läkaren visste, och jag visste, precis vad som skulle hända. Den sista cocktail-sprutan med kortison i knä. Ja, sprutan gjorde ont som ni kanske ser. Den ska ju in inuti knäleden där jag har ont. Men den akuta smärtan varade i högst 3 sekunder! 
 
Om den här kortisonsprutan inte mirakulöst fungerar, då blir det en ny knäoperation. Läkaren är ganska säker på att jag har något som heter Plica syndrom. Det är, vad jag förstått, någon form av irritation/inflammation mot insidan av mitt vänstra knä. Jag får själv bestämma om eller när jag vill göra operation. Han rekommendera att läsa på mer om Plica och väga för- och nackdelar med ingreppet. All kirurgi är en risk för att mitt knä kan bli sämre (artrosfibros), liksom att INTE använda kirurgi är en risk och kan äventyra mina möjligheter att gå. Men läkaren gav det lugnande beskedet att ingreppet för att behandla Plica är en relativt enkel och liten titthålsoperation. En bagatell i jämförelse med tidigare operationer! Med operation tror han att jag har en stor chans att bli bra!!
 
Det känns verkligen i magen att höra ordet knäoperation. Det ger minnesbilder från tidigare operationer när jag behandlades för artrosfibros. Jag minns allt. Smärtan, ambulansen, alla dagar på sjukhuset som jag låg fastspänd i maskinen som böjde mitt ben, intensiven, ovissheten, den långa rehabiliteringen, ensamheten, kryckorna etc.
 
Fast det var ca 3 ½ år sedan läkaren senast opererade mitt knä för artrosfibros, så dyker fortfarande minnesbilderna upp även för honom. Det känns skönt att vi pratar om det. Det är ju bara han och jag som verkligen förstår. Idag berättade han ännu en gång om hur han opererade bort ”cyklopsmonstret” trots urusla odds och lyckades. Ordet ”tack” känns så litet, men det var allt jag kom på att svara. ”Det var TEAMWORK!” svarade han och menade på att det var en heroisk insats jag gjorde.  

Efter besöket känns det jättejättebra och dess motsats: överjävliskt dåligt. Som vanligt. 

 
• Kategori: Filmklipp, Kampen; • Taggar: Gävle Sjukhus, Knä, Plica Syndrom, Smärta, artrosfibros, inflammation, kortisonsprutor, operation, ortoped; • Kommentarer (1)

Vattenfall i trappan på socialtjänsten

Regn! Om ni inte hunnit läsa i tidningen än så kan jag berätta att det regnade så mycket igår att det orsakade översvämning i Gävle. Någon vattenledning, vad jag förstod det som, gick sönder på en av våra toaletter på socialtjänsten och orsakade en inomhuspool och det blev ett ”vattenfall” utför trapporna. Räddningstjänst kom med blåljus och fick pumpa ut vattnet.
 
Jag hoppas det inte blev allt för stora förstörelser. Det vore ju jättetråkigt. Jag tänker datorer, pappersarkiv, lokaler, hiss m.m. Men jag måste erkänna att det såg ganska häftigt ut med vattnet ändå. Just där och då önskade jag åka forsränning med en gummibåt i korridoren. Det känns förstås lite oförnuftigt att skämta oss kollegor emellan om att ställa krav på endast simkunniga besökare i framtiden. Det gör ju inte situationen bättre, men känslan i situationen. Det måste få vara okej. 

Spana in filmklippet nedanför: 




Hardcore DJ

Wait for it... wait for it....
 
Jag har under veckan fått sms-bekräftelsen från klinisk neurofysiologi Gävle sjukhus (GSFYS). Jättesnart har jag i uppdrag att hålla mig vaken minst halva natten inför besöket. Ikväll kommer jag få "öva" på att hålla mig vaken. Det är så jag väljer att se på det i alla fall. Ju tröttare jag är inför undersökningen, desto "bättre" borde det ju vara. 

De här förberedelserna är bara för att jag ska göra en form av elektroencefalografi-undersökning (EEG-sömn). Det är hjärnans elektriska aktivitet som ska avläsas medan jag sover. Det är orsaken till mina tidigare "ryckningar" läkarna vill ta reda på. Det kommer bli en massa elektroder på huvudet, sova en stund och sedan lite blinkande lampor. För att "trigga" igång kramper eller liknande (se videon) gissar jag... Hur det här känns spelar ingen roll. Det ska ändå göras.