Det sista jag lämnar ifrån mig

Jag håller på att skriva/måla ett avskedskort. Jag fick i uppdrag att göra det förra veckan men kände att jag behövde mer tid på mig för att det skulle bli bra. Egentligen borde jag kanske läsa på inför morgondagens tenta. Men den får bli hur svår den vill! Det här är viktigt mig – just nu. Jag kan inte låta det vänta till efter tentaperioden. Jag behöver få den här delen med avslutet klart så att jag kan fokusera på tentan. Jag känner verkligen hur det här kortet har hängt över mig i flera dagar nu. Det är lika bra få det gjort. Hoppas få tid och plats för annat sen.
 
Jag tycker om att skriva. Jag tycker om att måla. Men det här så laddat. Det här blir det sista jag lämnar ifrån mig. Vad ryms på en pappersbit storlek A6 egentligen? Vad är det viktigaste jag vill få sagt och som jag inte redan sagt? 
 
Nu är det alltså bara dagar kvar till avslutet föralltid. Tills personen "försvinner". Det känns i alla fall så. Kortet kommer finnas tillgängligt att läsa för andra som kliver in i samma lägenhetsdörr som jag gjorde första gången för ungefär två år sedan. Det här är jättesvårt för mig. Mer går jag inte in i känslan just nu. Jag ska skriva klart. Jag ska måla klart. Jag kanske till och med hinner läsa på lite mer till tentan innan läggdags. Men jag vet hur skört det är.