Något som varar

Jag vill prata om djupa saker. Inte helt säker om vad, men det brukar lösa sig när jag väl tillåts berätta. Jag har målat och fixat hemma i lägenheten i några veckor nu. Det har gett mig tid att reflektera över saker. En del säger att jag tänker för mycket och trasslar in mig i det som kanske är bäst att låta vara som det är. Det är lätt hänt. Men samtidigt känns det viktigt för mig att vända och vrida på saker och ting. Det känns som att om jag inte gör det så vet jag inte vad det är, på riktigt alltså, om det bara är.
 
Jag vill vara medveten om det som händer omkring mig och inuti mig. Jag vill inte bara leva på och inte uppleva allt. Jag vill som grotta ner mig i saker för att känna allt fullt ut. Inte glömma något. Åtminstone vissa saker. Andra saker kanske en gör bäst i att låta vara. Men hur ska man veta vilka de sakerna är, utan att först vända ut och in på allt?
 
Det handlar också om att jag vill förstå. Verkligen förstå. Allt. Jag vill inte gå miste om något. Ibland tänker jag på något för att uppleva det om och om igen. I slutändan kanske det handlar om att jag på det här sättet kan skapa något som varar - något som aldrig försvinner, vissnar eller dör - i en verklighet där mycket tagits ifrån mig.