Jag vill och jag vill inte

Idag hade jag ett besök hos fysioterapeuten på Gävle sjukhus. En snabb uppföljning hur lägesrapporten ser ut i kroppen och hur det gått med träningen. Jag är bra på träna regelbundet. Det blir väl kanske mest promenader och cykling. Men nu när det är sommar och varmt ute har jag simmat i alla fall en gång ute i sjön och mer hoppas jag att det blir. Så det är bra. Men min hälsostatus dras ner något på grund av mina dåliga käkleder. Det blir svårt att orka. Men annars är jag väl fit for fight med tanke på mitt utgångsläge 2012 när jag fick artrosfibros i knät och inte kunde gå. Det gäller nu att ”bara” bibehålla den rörlighet jag har och bygga upp mer styrka i kroppen. Jag har fortfarande muskelatrofi i benen. Muskler som förtvinat och behöver byggas upp. Jag tappade ju 6 cm runt bara låret i samband med alla operationer. Det är en långsam process att "komma tillbaka".   
 
Med tanke på hur jag mådde förra veckan kände jag mig tvungen att ringa till bettfysiologen idag och höra vad man kan hitta på för att lindra smärtan i käklederna. Halva huvudet på sidorna (mest höger) gör ont. Men jag tyckte att det var jättejobbigt (så jag fick ont i magen) att ringa. För det är JAG som tar kontakt och ”ber” om att få fler onda sprutor och/eller påskyndar operationsplanen, vilket är något jag absolut inte vill. Samtidigt är det inte hållbart att ha det så här. Känslan blir dubbel. Som alltid. Jag VET ju att det som gör som ondast är det som skulle kunna hjälpa mig mest. Jag önskar bara att det fanns alternativ som inte gjorde så ont men ändå hjälpte... Hua, jag vill inte tänka mer på det här. Imorgon får jag höra vad de säger. 
 
• Kategori: Kampen, Rehabilitering; • Taggar: Ehlers-Danlos Syndrom, Gävle Sjukhus, Reumatism, Sjukgymnastik, Smärta, artrosfibros, fysioterapeut, käkled, muskelatrofi; • Kommentarer (1)