En mindre rimlig utmaning

Med sex tömningar av vätska (två nekades pga. för täta ingrepp) och en operation i knät har målet det senaste tre månaderna hela tiden handlat om att jag ska lära mig gå igen. Hur omöjlig det än ibland sett ut när inflammationerna vägrat ge med sig och kommit tillbaka redan inom ett dygn. Men det var en rimlig utmaning att lära mig gå igen. 
 
Som ni redan vet nu har jag släppt kryckorna. Jag kan gå igen! Men det har aldrig varit ett slutmål för mig. Jag vill mer än återhämta mig tillräckligt för att kunna gå typ fram och tillbaka till affären. Jag tycker om att röra på mig och vara aktiv. Men jag har mött många bekymrade blickar och suckar. Vem blir taggad på att bli bättre av att få höra "men de har inte dina sjukdomar" när jag vill mer? Sjukgymnastiken?

För ungefär 10 dagar sedan började jag hemma i smyg träna hårdare på rörligheten. Jag satte ett mål som var mindre rimligt. Jag ville försöka göra en Rolling Tinsica. Det är en gymnastiskgrej där en rullar från att ha händer och fötter i backen till att gå upp i brygga och sedan vidare runt igen på händer och fötter. Jag förstår om den beskrivningen inte gör det mer tydligt vad jag menar. Men jag klara det! Eller, jag vet att jag har mer utvecklingspotential på övningen. Jag har precis börjat lära mig. Men titta på filmklippet jag la upp på instagram. Det här är vad jag menar och vad jag uppnått:
 
 
 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av Camilla Blomberg (@krigszonen)21 Maj 2020 kl. 9:11 PDT

 
Om du läser det här på telefon: klicka på "Ett inlägg delat av Camilla Blomberg (@krigszonen)" för att se filmklippet.👆
 

• Kategori: Kampen, Rehabilitering; • Taggar: Reumatism, Sjukgymnastik, gymnastik, , inflammation, kryckor, operation, rehabilitering, rolling tinsica; • Kommentarer (4)