Det drabbade mig
Flera läkare inom akutmedicin, hematologi och kärlkirurgi har sett över allt underlag (ultraljud, röntgen med kontrast osv.). Slutliga bedömningen är djup trombos, blodpropp. Därför behöver jag fortsätta med propplösande behandling under några månader. Det blir ca 100 sprutor. Men blåmärken läker.
”Hur känns det?” är en relevant men svår fråga. Jag vet inte. Det som inte borde hända, drabbade mig. Jag funderar mycket på om fibrotiseringen i kärlen växer sig större och/eller sprider sig. Då blir blodproppar följdkonsekvensen trots profylax med blodförtunnande. Den här gången ställde det till det med en massa akutbesök och missad livskvalitet. Men enligt mig ett dyrt pris när man är livsfattig.
Den här gången gick det bra. Men tillåter jag mig tänka och känna på läkarnas varnande ord om ”värsta scenario”? Om det här är "i bästa fall"?