1 av 10
Jag känner mig ibland som en uppdragen fisk på land, ligger och flämtar efter nya andetag att ta.
Vänster knä är fortfarande dubbelt så stort som det andra, typ. Det gör skitont. Kan inte stödja på benet på morgonen. Efter ett par timmar, ibland flera, tar jag mig fram med kryckorna. Det andra benet gör ont. Armar och händer också.
Jag har inget nytt att dela. Akademiska undersöker om de kan och vågar operera knät, och när det i så fall är möjligt att få ihop två team. Ett som kan fixa knät och det andra som är beredd på intensiven. Läkaren nämnde risk om 10 % för livshotande komplikationer på grund av förträngningen i bröstkorgens blodkärl. Det lät inte så mycket då. Men det är ändå 1 av 10. Det går att föreställa sig en pistol laddad med en patron, resten nio blanka skott. Skulle du känna dig trygg att ställa dig framför? Viktigt att ha tillit till att en träff inte behöver betyda slutet.
Jag sover kort stunder. Vaknar ofta. Sover middag. Alltid trött.
Men rummet doftar blommor. Det påminner mig om de människor jag har omkring mig.