Målet är 40 mm
I veckan hade jag återbesök hos min käkläkare i Gävle. Jag kände mig taggad på att visa upp förbättringen med proteserna. Efter alla skräckscenarion om vilken tuff operation och läkning det är, ville jag visa att det inte är så illa för mig. Det var före operation som det var riktigt illa.
Jag möttes av sköterskan som direkt sa att jag stråla en helt annan glädje nu när smärtan är borta. Det kändes fint att vi kunde dela glädjen. Det är viktigare än en kan föreställa sig.
Läkaren mätte upp ett gap på 19 mm utan smärta i musklerna och såren (den nivå jag tidigare anpassat mig vid pga trasiga leder). Men jag kan med nya leder i titan och plast gapa upp till 34 mm om jag anstränger mig. Musklerna behöver ”bara” värmas upp och stretchas fyra gånger om dagen för att det ska bli mitt nya bra-läge. Målet är att gapa 40 mm (även utan smärta i muskler). Sidorörelserna i käklederna är begränsade med proteserna åt ett par millimeter, men det kan också tränas till att bli lite bättre. Jag kan inte göra underbett och det är inte konstigt för proteserna är inte konstruerade för det heller. Det kan jag klara mig utan.
Ju mer rörlighet jag får, desto lättare kommer det bli att äta och artikulera ord när jag pratar. Det är en viss svårighet att lära sig något ”på nytt”. Det krävs en annan teknik nu. Jag är van vid att ha det svårt och nu när det går lätt, så har det blivit "konstigt". Men jag är hoppfull!