krigszonen.se

Jag upplever att jag är mindre värd som sjuk. Jag vet att många andra sjuka kan känna igen sig i det. Man duger ju inte lika bra. Man blir exempelvis inte utvald att spela i fotbollslaget, man får inte det där jobbet fast man har bäst meriter eller man blir inte bjuden på festen för att man inte dricker. Jag fick exempelvis inte följa med på klassresan för att läraren trodde att jag var inavel. Jag fick inte heller sitta i rullstol på skolavslutningen i kyrkan eftersom det ansågs vara en brandfara. Det är så många som väljer att inte umgås med mig om jag haltar eftersom de skäms över mig. Jag skulle kunna skriva fler och värre exempel, men jag tror ni fattar andemeningen.

Jag har länge tänkt att jag måste spela frisk, överbevisa för alla andra att jag minsann också är en människa. Att jag kan och att jag vill. Att jag har samma värde som ni andra. Det är vad ni kräver av mig för att jag ska få en chans att vara med i ”gemenskapen”. Jag kräver av mig själv att överprestera för att jag så gärna vill vara med, känna mig delaktig. Men jag ska inte behöva ställa dessa krav på mig själv. Jag ska ställa krav på er, min omgivning! Jag ska inte försöka anpassa mig och spela frisk, när jag faktiskt inte är det. Jag ska istället försöka ställa krav på er att ta med mig i gemenskapen. Inte trots att jag är sjuk, utan för att ni vill vara med mig och ser mig som lika mycket människa som ni andra. Felet ligger inte hos mig varför ni inte vill umgås med någon som är sjuk, det är hos er när ni väljer att nedvärdera mig och många andra sjuka.

Jag tror många är rädda för det "annorlunda". Det är okej. Men ni kommer aldrig bli av med rädlsan om ni undviker oss sjuka. Det är inte okej att ignorera mig för att jag är sjuk. Att inte ens kunna heja på mig bara för att jag den dagen sitter i rullstol, men så fort jag kan gå igen då är det okej för då mår jag "bra" igen. Men jag är fortfarande samma människa - med eller utan rullstol! Den här ignoransen är ofta hårdast att ta. Att inte bli sedd. Inte bli hörd. När jag får höra elaka ord, då finns jag i alla fall. Då har jag i alla fall så pass mycket värde att jag existerar och är värd att tilltalas. Det här låter brutalt ärligt, men så här är det ibland.

Det jag tycker är konstigt och så sjukt fel är att jag och alla andra sjuka är de som förväntas ska gå i KBT-terapi för att hantera situationen. Men det är fan inte jag eller ni andra sjuka som ska utredas av psykologer och gå i terapi av den anledningen!! Varför sjutton då?? Det är ni i min omgivning som ska utredas av hjärnskrynklare för ert beteende! Det är ni som uppenbarligen har allvarliga problem med att hantera situationen! Ni bör lära er att alla är lika mycket värda - frisk som sjuk.
 

Följ bloggen på facebook - KRIGSZONEN