krigszonen.se

När jag fick diagnosen reumatism var jag 8 år. Jag fick gå på regelbundna kontroller av ögonen eftersom inflammationerna kan sätta sig i ögonen och påverka synen. Värsta fall kan man bli blid. Men det var så klart något läkarna sa aldrig hände reumatiker idag (liksom ingen blir SJUK eller handikappad)…

Mina ögon har aldrig varit något problem. Jag är jätteglad och tacksam för det. Återbesöken hos ögonläkaren kunde därför glesas ut. Från att kontrollera var 6:e månad kunde jag sen göra det en gång per år. Ögonen fortsatte se bra ut och man bestämde sig för att inte behöva kontrollera mer. Jag har inte kontrollerat ögonen dem senaste 5 åren. För läkarna sa att det inte behövdes.

Det enda problemet jag haft de senaste åren har varit att jag fått inflammation runt något öga och svullnat upp. Men sånt kan ju hända alla. Det gick ju över! (Bild 1)

IGÅR började jag plötsligt skela med mitt vänstra öga. Jag märkte inget. Men mamma, som jag satt och pratade med, märkte hur ögat ”flöt åt sidan”. Jag var tvungen att ta fram mobilkameran och lillsyrran fick fota när jag försökte fästa blicken med båda ögonen. Men ena ögat fortsatte skela så klart. Det varade i nästan 5 minuter. Även om det känns lite läskigt att det hände, så kan jag inte sluta skratta åt mig själv på den nedersta bilden!! (Bild 2)

Jag vet inte hur jag ska reagera på det här. Ska jag bli orolig? Är det reumatismen och dessa inflammationer? EDS:en som försvagat musklerna runt ögat? Eller bara "vanlig" skelning och sådant som ”bara händer” för att ögonen blivit uttröttade av allt pluggande? Jag vet inte. Men jag väljer att tro på det sistnämnda. 

Idag är ögonen helt bra!
Jag vill gärna kunna titta rakt när jag ska fotograferas på onsdag.