krigszonen.se

Tack för pengarna skandia-barnförsäkring! Men att skriva att mina ärr på höger knä är “vanprydande” på er skala kändes ju mindre kul att få på pränt i ett brev hemskickat. Bara så ni vet. Jag vet att ni inte menar något illa. Men ändå, tänker er, hur ska jag uppfatta att ni tycker det? Tur för er att jag inte bryr mig. Mitt högra ben skulle ju lätt kunna vinna ”beauty contest” för knän i jämförelse med vänstra! Så vad kommer inte ärren på mitt vänstra (där det 2dm långa ärret sitter) värderas som sen när det blir läge att anmäla?? Det kommer inte finnas något ord att förklara hur vanprydande det är i så fall. Tur som sagt att jag inte är den som bryr mig värst mycket om sådant där. Som jag skrivit hur många gånger som helst så är mina ärr mina segerbevis. Inget vanprydande. När människor på stan kommer fram (det händer!) och pekar och säger något om mitt knä så skrattar jag bara och säger att det är mitt segerbevis, bäst de passar sig för jag är en Krigare, en fighter utan dess like och en överlevare. Då brukar de bli tysta. 

Jag tycker att man borde göra något roligt för de pengar man får för sådana här saker. Typ åka på en resa eller något annat som ger glädje. Men vet ni vad jag kanske borde göra som jag kom på igår? Nu har jag ju råd att köpa den där sport-elite-rullstols-modellen jag (om jag nu blir tvungen) "alltid drömt om" att köra? Jag kan välja kamouflagefärgade stålkanter med sådana där fräna lutande hjul som man kan rulla fort med. Det vore kul. Eller, det är så klart inte kul på något vis att vilja ha en rullstol. Men den skulle kunna hjälpa mig att ha kul. Jag skulle kunna resa med den. Jag skulle kunna komma ut oftare. Jag skulle kunna åka runt med "lätthet" i affärerna med kompisarna. Jag skulle kanske kunna gå i skolan oftare. Jag skulle kunna rulla ut på "promenader". Jag skulle kunna delta i Vårruset (och även andra lopp) igen och ha en rullstol som faktiskt klarar terrängen. Jag skulle spara på krafterna, spara på lederna. Jag skulle tamefan få bättre livskvalité. Det vore väl ett jättebra köp? Ska helt klart fundera vidare på saken! 

Jag fick ett samtal här om dagen om jag ville lämna tillbaka min rullstol eller om jag behövde uppgradera den till en bättre. Jag vill uppgradera så klart. Men de på sjukhuset som ska "godkänna" först är inte så positivt inställd till det (allt är inte bestämt men mycket talar för att det är så ändå). De tycker det är bättre att jag ligger hemma och kollar på film än att jag "ger upp" och sätter mig i en rullstol när jag är så här "bra"... Så idiotiskt av dem att de tänker så, tycker jag. En rullstol skulle ju faktiskt kunna hjälpa mig leva. Speciellt nu när något i knä pajat. Men jag förstår hur de tänker också. Det finns andra som behöver den bättre. Men det betyder inte att jag håller med dem. 

Jag hade en dröm om att delta i ett springlopp. Så det gjorde jag. Men utan den rullstol jag fick låna hade det aldrig varit möjligt. Så jag förstår inte varför de "inte vill" att jag ska få fler drömmar uppfyllda? Jag ska självklart inte sätta mig i wheelisen permanent om jag KAN gå! Klart som fan att jag inte vill det. Men jag vill ha en för att få chans till ett bättre liv. Men vill jag ha bättre livskvalité och om dem inte tänker hjälpa mig, då får jag väl fixa det själv! 

Hjälp mig gärna leta! Har ni tips på bra sajter (gärna mer "sportmodeller" och ingen vanlig transportrullstol) att beställa hem ifrån, lämna gärna en kommentar här eller på bloggens facebooksida.  :)