krigszonen.se

 

 

Många – vilket känns som hela världen ibland – har svikit mig gång på gång när jag behövt någon som allra mest. Jag kan därför känna mig otroligt ensam. Min känsla är sann för mig. Ensamheten handlar om att jag inte kan prata med någon om det som känns viktigt för mig. Det handlar om att jag tror på tankarna om hur en relation ”borde” vara/kännas. Att ha flera omkring sig, men ingen att vara med. Att ropa ”jag behöver dig”, men du kommer inte. Att be om hjälp, men inte få den. Att ha en känsla av att ingen bryr sig. Att alla ser och hör, men inte gör något. Att flera säger att de är villiga att lyssna, men ändå ingen som frågar mig. Att berätta, men bli dömd och inte lyssnad till. Att jag tvingas bära, när du skulle burit mig. Att jag aldrig får vara liten som stor. Att de enda som utplånat tomheten och någonsin visat mig äkta trygghet försvinner, för att "det är så det fungerar". Att glömmas av de som jag aldrig kommer glömma. Att det finns personer i mitt hjärta, men inte i mitt liv. 

 

Det krävs tid innan jag vågar känna tillit till någon. Innan jag överhuvudtaget vill veta av dig! Jag kommer avvisa dig gång på gång. Testa om och om igen om du anstränger dig tillräckligt. Jag kommer bli arg och projicera ilskan mot dig. Minsta lilla tecken från dig att du inte skulle bry dig kan överanalyseras och vara en grad av helvetet för mig. Men försök förstå att jag är rädd och tänker på allt som tidigare hänt mig. Jag försöker bara skydda mig själv från att helt falla sönder ifall jag blir sviken. Jag tänker på alla gånger jag blivit övergiven i det ingen ska behöva vara ensam i. Men jag ber dig fortsätta försöka om du bryr dig om mig. Lova aldrig någonsin mer än vad du kan hålla. Ge mig kärleksfull vänlighet, tålamod och tid och jag kommer ta din hand. Det handlar om en kram, en hand på axeln, en glass i solen, ett samtal eller text till mig där du frågar och ber mig berätta mer. Att vara en trygg vuxen.

 

Det kan vara frustrerande att försöka nå fram till mig. Men försök då att sätta dig in i min situation. Om du blivit sviken och övergiven 1000 gånger. Varför ska du lita på att löftet nummer 1001 är annorlunda? Du behöver visa att du menar det. Då kommer jag tillslut låta dig komma nära och jag vågar öppna upp mig och dela ensamheten med dig. Du behöver fråga mig. Gärna flera gånger så att jag vet att du menar det. Det är svårt för mig att söka kontakt när jag som barn inte fått prata om vad jag känner. Jag är fruktansvärt rädd för att vara jobbig. Du behöver höra av dig till mig. Jag vill det, men vågar inte säga det. När jag vågar berätta, då är det ett tecken på att du fått mitt förtroende. Jag litar på att du inte gör mig illa för de känslor jag känner. Så snälla fina underbara du: fortsätt försök komma närmare mig med din kärlek, tålamod och tid. Då kommer jag släppa in dig och du kommer göra STOR skillnad för mig.