krigszonen.se

Idag har jag varit på högskolan med min studiegrupp. Vi har tittat på en föreläsning, ätit lunch och brainstormat över två gruppuppgifter vi ska göra. Det känns bra att vi är på gång igen. Att jag är det! Jag har saknat att sitta tillsammans och klura på ”å ena sidan, å andra sidan”-dilemman. Det blir till och med roligt att brottas med svåra teorier och sociologins olika gubbar, om man gör det tillsammans. 

Efter grupparbetet hoppade jag på ett litet spontant arbetspass på högskolan. Jag delade ut säkert hundratals flyers på så många ställen jag orkade. Det var förstås ansträngande att gå genom långa korridorer och trapporna upp och ner (inte det lättaste att hitta hiss överallt). Men efter flera timmar med stillasittande skolarbete var det mer än välkommet att röra på mig. Dessutom fick jag en anledning att efteråt hälsa på mina uppdragsgivare, krama om dem och prata lite. Jag ser fram emot utbildningsdagen som väntar.

Jag har förresten fått svar på magnetröntgen över mitt vänstra knä. Jag fick hem brevet redan i fredags. Jag har läst det flera gånger om för att tyda alla begrepp. Kontentan är att det är upp till mig att välja vad jag vill att nästa steg ska bli. Jag känner ett stort ansvar läggs på mig. Men jag är glad att jag har min hjälte till läkare att bolla alternativen med.