Omringad av medicinska utmaningar
Jag var till reumatologen i onsdags för uppföljning. Jag har inte kunnat skriva här på några dagar, och det har en förklaring. Jag ska berätta.
Jag berättade allra först om mina käkleder för läkaren. Det är ju bra om reumatologen och käkläkarna kan prata ihop sig lite om mediciner och operation.
Jag visade reumatologen att högra knä och min vänstra handled svullnat upp igen trots att jag fick kortisoninjektioner för bara en månad sedan. Plus att jag gått på kortisonkur i tablettform i 3 veckor för att dämpa inflammationen. Det har uppenbart inte varit tillräckligt.
Läkaren började med att undersöka mitt knä. Precis som för en månad sedan förde läkaren in en nål under knäskålen och tappade ur ledvätska (det kom ganska lite denna gång, ca 10 ml) och sprutade i kortison. Efteråt är det sängarrest i två dagar som gäller.
Läkaren tog sedan handleden. Eftersom min handled varit extremt svullen tog läkaren en ny sorts kortisoninjektion ifall att jag kanske inte tålde förra medicinen så bra (det finns flera olika kortisoninjektioner). Eftersom min handled varit inflammerad länge och aldrig riktigt återhämtat sig, ska jag få göra en röntgen för att se att inte också handleden blivit skadad/växer ihop och få träffa en arbetsterapeut igen. Efter sprutan är det vila i två dagar som gäller. Det är därför som jag inte har kunnat skriva något här. Pekfingervalsen är lite bökig och seg.
Om ni missade att jag filmade när jag fick kortisoninjektioner förra gången, så hittar ni det videoklippet HÄR. Det var samma leder den här gången också.
Efter kortisonsprutorna gick vi igenom provsvaren. Sänkan (inflammationsnivån i kroppen) har stigit 5 gånger så mycket sedan sist och är för hög! Mitt blodvärde har istället sjunkit under gränsvärdet och är för lågt. Det är med andra ord inte så konstigt att jag känt mig extra trött och sovit middag om dagarna.
Jag känner mig omringad av olika medicinska utmaningar. Men jag har fått höra att det inte är så dåligt att vara omringad. För det betyder ju att jag kan gå till attack i vilken riktning jag vill. Jag har fått en hel arsenal med mediciner för att bekämpa sjukdomarna.
Eftersom jag ska börja med cellgifterna igen behöver jag en till medicin (B-vitamin) för att skydda levern. Av cellgifterna blir jag illamående och behöver en medicin mot det. Ju högre dos med cellgift, desto värre biverkningar. Men jag behöver en så hög dos som möjligt för att rädda lederna...
Det låga blodvärdet ska behandlas med järntabletter. Det låga blodvärdet beror troligtvis på näringsbrist (pga. käklederna gör det svårt att äta och numera också cellgifterna…), näsblod (pga. blödningsbenägenheten) och en hög inflammationsnivå i kroppen (pga. det kan hämma tillverkningen av nya blodkroppar).
Det var ungefär allt det som blev sagt och gjort på reumatologen. Nu laddar jag om inför läkarbesöket hos käkkirurgen på tisdag. Jag är ganska säker på att de kommer vilja diskutera operationsplan/er med mig. Men de kan väl inte förvänta sig ett beslut om protes från mig så snart??
Åå hejja dig!!