Sista försöket?

Jag har en tid till ortopeden imorgon. Men idag ringde sköterskan och tala om att min tid behövde ställas in utifrån coronaviruset. Endast akuta patienter prioriteras. Jag förstår det. Men jag sa som det var: Vad gör jag då när högra knät är svullet nu och behöver tömmas? Det är inte lika svullet som det var före operation, men klart svullet och hindrar min rörlighet. Sköterskan som tog bort stygnen trodde till och med jag brutit benet för att det var så svullet.
 
Sköterskan rådfrågade läkaren och kom fram till att jag skulle få behålla tiden imorgon i alla fall. Jag är trots allt halvakut. Men jag skulle inte ha för höga förväntningar på att få hjälp. Läkaren är övertygad om att svullnaden kommer att komma tillbaka inom 24 timmar igen. So what's the point?
 
Det skrämmer mig att nissarna verkar ge upp. Men jag förstår samtidigt. När är det läge att lägga av om det ändå inte hjälper? Är det ens etiskt att fortsätta göra massa ingrepp? Varje ingrepp triggar det värre. Samtidigt är det min enda chans. Svår balansgång det där. Jag gissar att imorgon blir sista försöket att tömma knät på länge. Oavsett virusläget. Ingenting hjälper ändå.
 
Men hallå, det handlar om att jag ska kunna lära mig gå igen! Jag är inte beredd att ge upp!
 
Svullnaden hindrar mig från att rörelseträna fullt ut. Risken är att knät då stelnar/växer ihop och då kan jag aldrig mer gå (vilket hände vänster knä, men som jag mot urusla odds besegra). Om jag så bara får ett dygn där jag faktiskt kan röra benet lite mer (om läkaren tömmer knät), då är det bra. Just då kan jag tänja på rörligheten och minska risken för komplikation. Att knät svullar på sig och hindrar mig från att gå är förstås grundprobelmet... Men så länge benet sviktar i rörlighet, och inte blir helt stumt, då finns det utvecklingspotential!
 
Jag försöker inte ta ut något i förväg. Imorgon vet jag om det finns hopp eller inte.
 
• Kategori: KampenTaggar: Arthrofibrosis, Knä, Reumatism, hopp, hopplöst, inflammation, operation, ortoped; • Kommentarer (2)

Kommentarer:

1 Anonym:

Hoppas du kommer iväg och får din behandling. Var det likadant när du hade opererat vänster knä, att du behövde tömma det?
Har läkarna någon förklaring på vad det som händer med knät?
Hur mår D U i all denna ovisshet?
Godnattkram
Eva

Svar: Jag var kraftigt svullen en längre tid innan operation i vänster knä. Likt denna gång. Men jag tömde det aldrig innan. Jag behövde ”spara” vätskan för provtagning. Efteråt vill jag minnas att det blev lite svullet. Men då var det mer mjukdelarna som blev svullna. Sånt lindrades med is. Jag fick någon kortisonkur direkt i knät ett par gånger. Men absolut inte på det här sättet att det svullna upp med massa vätska. Då var det bindväv/ärrvävnad som lade sig emellan och stelna likt cement. Det var man tvungen sleva ur med flera öppna operationer.
Ortopederna är ju säker på det är själva reumatismen som är aktiv. Behandlar man den så borde det bli bättre. De har gjort vad de kunnat kirurgiskt. De tog ju ex bort alla celler i knät som var sjuka. Men reumatologen, som behandlar reumatismen, tycker jag ska fortsätta med de mediciner jag tagit under några år nu (det tycks ju funka på övriga leder, förutom knä just nu). Risken med att byta medicin är att det tar 3-6 månader innan den kickar in och kanske hjälper. Då står jag alltså utan effekt (eller väldigt låg) under en lång tid som kan göra allt värre. Just nu har jag ändå dubbla mediciner och en tilläggsmedicin (alltså totalt 3 st). Knät andes för färskt att våga experimentera med mer/andra mediciner. Läkarna har gjort allt den kan i dagsläget.

Vad fint att du frågar Eva! ❤️ Helt ärligt så har jag nog inte tagit till mig det på riktigt. Jag menar, jag förstår att min förmåga att lära mig gå igen är i riskzonen. Igen. Men jag måste tro att det går rädda även höger knä. Allt jag vill är att få tillbaka MIN ortoped som rädda vänstra benet. Läkaren har kikat på knät tidigare och sagt samma som alla andra jag träffat nu. Men ändå. I den här ovissheten söker jag trygghet. Jag försöker bara stänga av allt. Imorgon vet jag mer. Sen får vi se vad jag har att förhålla mig till.
Långt utlägg men jag är glad du ville bolla ämnet med mig. Det uppskattades mycket. KRAMAR ❤️
Camilla Blomberg

2 Elisabeth:

Tänker på dig extra mycket idag, vännen! Kram från Elisabeth

Svar: Det värmer att få läsa, Elisabeth. <3 Känner mig lite frustrerad och uppgiven på samma gång just nu efter dagens läkarbesök. Kramar!
Camilla Blomberg

Kommentera här: