krigszonen.se

Jag vet inte hur många smärtgenombrott jag haft i käken nu. I oktober hade jag i alla fall mitt första. Jag har känt att smärtan varit på en ”okej” nivå i en vecka som längst. Det blir mycket smärta på två månader.

 

Jag ringde sjukhuset tidigare i veckan och talade om att jag hade slut på korttidsverkande smärtstillande och att jag var mitt i ett smärtgenombrott. Jag bad käkkirurgen skriva ut mer smärtstillande, eller om det fanns en annan plan.

 

Jag fick en akuttid direkt på morgonen dagen efter samtalet. Inom mig tändes ett hopp. Läkaren skulle kunna valt att skriva ut medicin över telefon. Men kanske fanns en annan plan eftersom jag behövde åka in och undersökas?

 

Men jag ska fortsätta med smärtstillandet vid behov. Planen är att de vill hålla mig under vingarna så länge det är möjligt. Jag blir informerad, ännu en gång, att det finns dygnet-runt-jour när smärtan blir outhärdlig. Det känns tryggt och bra. Men självklart blev jag besviken och frustrerad också. Jag satt liksom redan hos läkaren för att det känns ohållbart – nu.

 

Läkarna pratade vidare om en konsultation av en kirurg på en annan ort för att överlägga om det finns andra kirurgiska alternativ. Men de är samtidigt tydliga med att jag redan opererat mig åtta gånger i höger käkled... Det finns inte mycket hopp. Men jag är öppen för att träffa kirurgen. Jag blev högt prioriterad. Men det är julhelg, nyår och corona. Jag kommer få vänta. Men jag är beredd. Jag vill försöka.