krigszonen.se

Ibland vänder jag ut och in på tankar så mycket att jag inte längre vet vad som är upp eller ner. Det är lätt att känna sig galen och börja tvivla på sig själv.

 

Jag behövde trygghet när jag var liten. Men jag hade inte det. Jag hungrade efter tryggheten. Jag var så hungrig! Det blev lika akut viktigt som syre för den som håller på drunkna. Jag sökte mig därför till andra som ett slags substitut. Platser med många vuxna blev som ett smörgåsbord att försöka ta för sig av. Fick jag fem minuter omsorg så försökte jag magasinera krafter för att leva på det i några dagar. Jag blev expert på att samla smulor. Jag blev tillfälligt ”ohungrig”. Det fick vara tillräckligt. Jag tog bara vad det jag kunde få. Men jag blev aldrig mätt. Hur skulle jag kunna bli det?

 

Precis som alla andra människor räcker det inte att äta en gång och sen aldrig mer. Ännu mindre om det bara är småsmulor. En behöver kontinuerligt intag av näring för att leva. Precis lika viktigt som det är att ta ett till andetag. Det går inte bara ta ett djupt andetag. Det går för en stund. Men sen är en död.

 

Jag ser människor omkring mig andas utan problem. De är mätta men tar för sig lite av efterrätten och låter resten vara, bara för att de kan. Jag har hela mitt liv kämpat hårt för att bli mätt eller hålla mig syresatt eller ovanför vattenytan whatever metafor ni föredrar. Det känns orättvist och jag förstår inte hur allt blivit som det blivit. Eller, egentligen vet jag precis. Men det gör mig så arg. Jag slåss för smulor som andra så enkelt kastar bort. 

 

Jag tänker att jag vant mig vid att kämpa hårt på alla möjliga och omöjliga ställen för att få den kärleksfulla vänligheten. Nu när jag äntligen har några kontakter omkring mig som påminner mig om att andas och matar i mig en rejäl sked omsorg ibland, borde jag vara trygg. Eller? Jag har lärt mig att det ska vara svårt att få. Jag har också en skyddstaktik att inte kunna hänge mig i rädsla för att bli övergiven. Mina erfarenheter talar för att det inte går att lita på att något består. Jag blir rädd och vädrar fara. Så nu sitter jag här. Tänker att jag är galen och funderar på hur cirkeln kan brytas.