Uppföljning på arbetsterapin

I väntrummet till arbetsterapin hann jag läsa precis lagom ett kapitel ur en bok. Det gäller ju att ta till vara på tiden och vara effektiv. Dessutom finns det inte så mycket mer spännande att göra.
 
Jag var inte så peppad på att använda måndagen till ett sjukhusbesök. Men uppföljning från i somras skulle göras. Sist jag var här var i samband med att jag hade skadat vänster handled när jag lyfte min ryggsäck. Jag fick tala om hur handleder och fingrar kändes, men också hur kroppen i övrigt känns. Jag berätta i korta drag om att händerna känns bra idag, men kroppen svälte och jag gick ner 11 kg i somras, båda käklederna opererades, jag blev inlagd för behandling av septisk artrit, jag svimmade ett par gånger, jag fick en hjärtmonitor inopererad, jag fick kortisoninjektion i fingret, knät blev svullet och jag är nu under utredning för ännu en ny operation.
 
Medan jag berättar så går det upp för mig vad mycket som hänt bara senaste halvåret. Jag vet att arbetsterapeuten egentligen mest är intresserad av händerna. Men när nissen ber mig berätta, och sitter tyst och lyssnar, då kan jag inte stoppa mig själv. Vi pratar också om studier, arbete och framtid. Vi kom inte fram till några revolutionerande svar. Men att bara prata om det kändes viktigt.
 
Rörligheten i handlederna har blivit bättre sedan sist. Styrkan i vänster hand, efter skadan, har återhämtat sig bra. Dubbelt så stark nu. Däremot har jag förlorat halva styrkan i höger hand. Jag fick göra om testet två gånger för att vara helt säker. Vad det beror på är bara spekulationer. Troligtvis beror det på inflammationen och kortisoninjektionen som jag fick i fingret i december och som kraftigt satte ner styrkan. Inflammationer har en tendens att göra det, om än det bara är i fingret, så påverkar det hela handen. Nu när det är bättre så tar det tid att bygga upp styrkan igen. För att bygga upp styrkan fick jag en satisfying lera att låtsasbaka med. Jag fick också prova lite olika hjälpmedel som kan underlätta i vardagen när man behöver styrka och grepp i händerna. Exempelvis för att kunna öppna burkar lättare, skruva upp korkar eller hålla på med handarbete. Men de prylarna får jag leta upp på en hjälpmedelsbutik om jag vill. 
 
• Kategori: KampenTaggar: Reumatism, Styrka, arbetslivet, arbetsterapeuten, socionomstudent, studera med funktionsnedsättning; • Kommentarer (2)

Kommentarer:

1 Elisabeth:

Om jag nu läser mellan raderna så uppfattar jag;
Hopp, arbete och disciplin (vilket jag förstår att du är j*dra bra på) och ännu mera hopp!
Bra arbetsterapeuter ska man vara rädd om!
Kram från Elisabeth

Svar: Det låter som du snappat upp rätt. Det känns som det finns lite framtidshopp. Samtidigt är det kantat av rädsla. Men det är väl så det ska vara. Lite av båda. Kramar!
Camilla Blomberg

2 Rebecca :

Det brukar alltid kännas skönt när man får prata av sig med någon. Vilken resa du har gjort. Styrkekramar

Svar: Att få prata när någon verkligen lyssnar kan göra stor skillnad! Kramar!!
Camilla Blomberg

Kommentera här: