Ett litet avbrott

Jag gjorde åtminstone sju heldagar på jobbet innan nästa sjukhusbesök. Jag vet inte vad jag ska känna över det. Kanske behöver jag inte analysera det. Utan bara se det som ett litet avbrott. Jag återvände ju faktiskt till jobbet sen igen. Som om inget hänt. 

Men det hände visst något. Jag fick en kortisoninjektion i fotleden. Jag försöker intala mig själv att det inte är en så stor grej för mig längre. Jag känner att mycket är på rutin. Bara göra det. Stick, sen är det över. Men det slutar ändå inte vara lite jobbigt. Hela proceduren att åka till sjukhuset, vänta, undersökas, konstatera att foten är synligt och klart svullen, rengöras i sprit, stickas, testa dränera ut vätska, spruta i kortison, plåstras om, hoppa på kryckor och efte några timmar kommer smärtan innan det kanske blir bättre. Bättre för en stund.  

För det är inte över. Det är aldrig över. Det har bara gått en månad sedan jag sist tog mig fram på kryckor. Men då var det för knät. Nu efter sprutan i fotleden får jag inte belasta/gå på 1-2 dagar för att medicinen ska ligga kvar i själva leden. Det kan sedan ta ett par dagar extra innan det också känns bättre. Men snart är jag återställd. Det är inte det som är själva grejen. Grejen är att det blir så här lite då och då. Det är tröttsamt.

• Kategori: KampenTaggar: Psoriasisartrit, Reumatism, Smärta, fotled, kortisoninjektion, kortisonspruta, kryckor, reumatologen; • Kommentarer (1)

Kommentarer:

1 Linn:

Nämen, vad sjutton. Lite rast o ro är inte för mycket begärt. Hoppas det lägger sig fort o att du kan få fokusera enbart på ditt arbete. 🌼
Glad midsommarhelg!

Svar: Jag tänkte och kände ungefär samma sak. Lite less. Men jag är nog snart uppe på båda benen igen. 🌸⭐️🦶
Camilla Blomberg

Kommentera här: