Fråga dig själv det här

”Jag vill inte fråga eller prata om det för att föra över min egen oro och rädsla eller göra det större än vad det är” säger du.
 
Det är alltså därför många backar och låter mig gå igenom mycket ensam, speciellt på sjukhuset. Det är bäst så helt enkelt. Men för vem, undrar jag? Jag tycker det låter FEGT. Och det går inte göra det större, utan det är vad det är, tänker jag.
 
Men det är den här förklaringen, som inte är en ursäkt, jag oftast får höra.
 
Medan du är tyst och låtsas som ingenting, så slåss jag i närstrid med sjukdomarna gång efter gång efter gång. Jag brottas med kval och farhågor. Helt ensam. Många fler gånger än vad du vet om! Jag backar inte från kampen trots rädsla. Du kan. Men jag kan inte.
 
Avståndet mellan dig och mig blir längre. För du är inte här med mig. Och jag kan ju inte vända mig till dig. Eller hur? För var ärliga nu. Det går ju inte om jag inte får prata om det. Om du inte vill lyssna. 
 
Ändå får jag ibland höra ”du kan alltid prata med mig, det är bara att höra av dig”.
 
Det låter fint. Men VARFÖR ska jag höra av mig till just dig? Du är inte alls tillgänglig som jag först trodde. Du finns inte. 
 
Ett par tankegångar jag vill att du tar med dig:
 
Har du någon gång frågat dig själv vad du vinner på att fråga?
Vad förlorar du på att inte prata om det? 
 
 
• Kategori: Kampen • Taggar: Ensamhetskänslor, känslor, sjukdomar, sjukhuset, tankar, uppväxt, övergiven; • Kommentarer (8)

Kommentarer:

1 Lotta:

Vill bara skicka lite styrkekramar och hoppas att läkningen går i rätt riktning även om det tar tid. 🤗😍

Svar: Det tycker jag att det gör. Går åt rätt håll alltså. Det är den dumma svullnaden bara... Nissen som skulle plocka bort stygnen igår trodde jag brutit benet för att det var så svullet. Kändes nästan roligt. Det är ju inte lika illa nu. Kram på dig Lotta! <3
Camilla Blomberg

2 Elisabeth:

Jag beklagar verkligen att du ska behöva känna så här. Jag skickar en varm och innerlig kram som lite motvikt.❤

Svar: Det känns tråkigt när jag behöver allt stöd jag kan få. Men det är tur jag har min lilla armé som hejar och peppar. Kram <3
Camilla Blomberg

3 IA:

"Göra det större än vad det är”..vad menas? Vaf*n menar hen? Till en mänska som har SÅ jä*a ont. Hoppas det har har lagt sig i knät och att du ska slippa dessa tömningar.

Svar: Det är en högst relevant fråga du stället. Tyvärr kan jag inte svara för vad den personen menar. Det känns bara tråkigt att det ser ut som det gör. Det är fint jag har min lilla armé som otröttligt står kvar. Kram!
Camilla Blomberg

4 Anonym:

Hej. Jag hamnade här när jag sökte på artrofibros. Jag har kämpat med artrofibros i höger knä i över ett år och är inte i närheten av att bli bättre. Efter några veckor på kryckor fick jag en nervinflammation i höger skuldra som ledde till en nervskada och frozen shoulder. Så det blev ytterligare skador att rehabilitera ovanpå ett pissknä. Axeln har man en förhoppning om att det ska självläka inom 3 år men jag tar inget för givet. ;-) Jag har troligen också EDS, men i lindrigare form. Har sökt för diverse ledåkommor sen jag var barn men bara fått höra att jag är "överrörlig" och ska undvika ytterlägen.. hur 17 man nu märker det som överrörlig. Min VC vågade inte sätta diagnos utan gentest.. men gentest görs ju inte på den varianten. Så därför säger VC "troligen EDS" Undrar om du har lust att utbyta "erfarenheter". :-) Min epost är sussi@cronstaaf.se

Svar: Hej! Jag blir så glad att du skriver till mig. Jag har sökt med ljus och lykta efter någon med liknande erfarenheter för just "monstret". Så bra du hitta mig! Jag mejlar dig. Håll ut!
Camilla Blomberg

5 Linn:

Jag vet inte om det hjälper men jag kan berätta att du inte är ensam med att bemötas på det där sättet. Tyvärr. Jag förstår verkligen en del av din själsliga smärta.
🧡

Svar: Det är tråkigt att du känner igen dig. Men det känns samtidigt bra att du verkligen kan förstå och sätta dig in i det. <3
Camilla Blomberg

6 Annika:

Vad ledsamt att du ska bemötas på det där sättet.Kramar från Annika Eriksson i Boden.

Svar: Kramar i massor! <3
Camilla Blomberg

7 Anonym:

Bra, Camilla! Berätta hur det känns. Det är andra som har gjort fel, inte du. D U har ingenting att förebrå dig själv!
Styrkekramar ❤️❤️
Eva

Svar: Det känns bra få höra och bli påmind om det. Tack Eva och kram <3
Camilla Blomberg

8 Anonym:

Bra, Camilla, att du sätter ord på vad du känner. Fortsätt. Tänk på att du inget har att förebrå dig själv. Det är andra som har gjort fel.
Styrkekramar ❤️❤️❤️
Eva

Kommentera här: