krigszonen.se

Jag vill förstå saker och ting och så har det varit så länge jag kan minnas. Det kommer nog fortsätta vara så för evärdliga tider. När jag inte förstår och har en förklaring till det jag vill begripa, kan jag känna mig galen. När det jag känner och förstår inte går ihop blir det bara… konstigt. 

 

Det finns saker som jag haft svårt att förstå under en lång tid och där jag försökt ta hjälp för att hitta en förklaring. Exempelvis mitt sökande efter trygghet som går före allt annat och den svåra sorgen efter vissa personer som inte går att ”komma över”. Jag har ofta känt mig oförstådd. Ingen har kunnat förstå. De har ställt fel frågor. Det har gjort att jag upplevt att jag inte borde känna eller tänka på ett visst sätt. Att det är fel. Att jag är fel. 

 

Jag har nu börjat samla på mig flera förklaringar och jag förstår mer. Jag läser i kursböckerna och råkar snubbla över flera aha-upplevelser hela tiden. Jag har också på riktigt fått uppleva nya erfarenheter som är smärtsamt sanna. Senaste året har jag fått hjälp att fatta av människor som fattar! Allt blir så jävla tydligt! Nu förstår jag. Det finns förklaringar. Nu krockar inte känslan och förnuftet hela tiden. Medan jag tidigare har blivit bemött med att det jag känner är fel, så var det som var omkring mig fel. Varför har ingen kunnat förklara allt det här för mig tidigare? Hur kan så många talat om att jag borde känna (eller inte känna) på ett visst sätt, när det finns en fullt legitim anledning till att jag känner som jag gör? Jag har sagt svaren hela tiden, i ett försök att göra mig förstådd och kunna få en förklaring, men utan att veta om att det jag egentligen kände var… sant. Det var omgivningen som aldrig fatta. 

 

Jag borde ingenting. Det är situationen som inte borde varit så här. Min upplevelse har hela tiden varit helt följdriktig i förhållande till det onormala jag upplevt. Det är något jag numera brukar få höra av kloka människor i min nya omgivning. Jag försöker äga det.