krigszonen.se

Jag har dagar då jag kan se 10 serieavsnitt på raken, läsa några kapitel och klämma in en middaglur under en och samma dag. Men jag har också dagar då det faller helt naturligt att ta en promenad på närmare 1 mil, skriva tills jag glömmer verkligheten omkring mig och ta så många danspauser med popklassiker att jag blir alldeles svettig (fun fact om mig). Oftast har jag nog dagar som är någonstans mittemellan på skalan.

 

Idag har jag exempelvis skrivit, haft Netflixmaraton, sovit middag, gått en halvmil och dansat till någon enstaka låt. Jag känner ett smygande smärtgenombrott i käkleden och tänker att jag borde ta det lugnt med balettövningarna. När jag dansade balett för ett par år sedan fick jag ondare i käklederna en period av alla flexibilitetsövningar. Käklederna rör sig faktiskt när man böjer på huvudet och till och med sväljer! Att böja sig fram och nudda tårna med händerna och böja sig bakåt nära ryggens brytgräns, det blev påfrestande. Mer för käklederna än någon annan led. 

 

Dans (provat balett, afro, fox, bugg) är en bra (och rolig!) träningsform för mig. Det är ett bra sätt att kriga mot sig själv. Jag tycker om att känna mig smidig. Det är en gudagåva att ha böjlighet i ligament och senor. Jag ogillar att begränsas. Reumatismen gör mig stel och med min bakgrund med allvarlig artrofibros kan leder växa samman, det gör att den rörlighet jag har aldrig räcker till. Så jag kämpar mot kroppens önskan att dra ihop sig. Jag behöver underhålla den. Vila för länge och jag halkar efter. Men tränar jag för hårt så hämmas kroppen och spänner sig i ren trots. Jag försöker lära mig att hitta tortyren som ger resultat, men utan att förstöra lederna.