Viktigare än basbehoven
Jag vet inte riktigt hur länge jag satt och skrev. Men det var länge. Jag ignorerade hungern ett par timmar. Det är svårt att avbryta ibland ens för en mumsbit. Det är så mycket som vill ut. Då är det svårt att pausa tankar och känslor. Jag tror det är lika bra att fortsätta medan det kommer naturligt. När skrivandet känns viktigare än de basala behoven. Det är ingen text jag delar här. Inte idag. Men kanske en annan gång?
Sen fastnade jag här:
Jag ville inte berätta för dig om vad jag kände och gick igenom. Men om jag berättat.
”Det hade ändå inte gjort någon skillnad” sa du.
Jag trodde att du tänkte så. Det var därför jag inte ville berätta. Varför prata om du inte hör på?
Men du sa det själv. Det skulle inte gjort någon som helst skillnad.
Du ville bara envist veta för din egna nyfikna skull, inte för att kunna finnas för mig.
Det kändes så.
”Det hade ändå inte gjort någon skillnad” sa du.
Jag trodde att du tänkte så. Det var därför jag inte ville berätta. Varför prata om du inte hör på?
Men du sa det själv. Det skulle inte gjort någon som helst skillnad.
Du ville bara envist veta för din egna nyfikna skull, inte för att kunna finnas för mig.
Det kändes så.
Nu har jag fått det ur mig. Nu kan jag (äntligen) äta.
❤️❤️❤️
Eva