Smärta och mer smärta
Det är tröttsamt att ha ont. Förutom smärtan i sig som sliter på mig, så är det uttröttande att konstant distrahera mig från smärtan genom att hålla mig sysselsatt. En bättre dag är inte heller peace precis. Då har jag dubbelt upp att göra: ta igen det jag missat och göra det jag annars kommer missa vid nästa smärtattack. Jag har ett nytt smärtgenombrott i käkleden just nu som ni kanske förstått. Men jag ligger inte i fosterställning och skakar som sist. Inte än och jag hoppas slippa det. Jag har tagit alla mediciner jag får och gör det jag kan för att lindra och undvika ett nytt akutbesök på sjukhuset med nytt ingrepp och spruta. Det har bara gått en vecka sen sist.
Det här känns skittråkigt att skriva om. Men min vardag upptas just nu mycket av smärtan. Det stör min koncentration. Jag har bäddat ut soffan för att kunna se på tv, sova när jag kan eller jobba med skrivprojektet i horisontellt läge. Just nu ska jag försöka sova middag i "Björnen sover"-positionen. Du vet den där leken en lekte för hundra år sen? Jag sitter på knäna med pannan ner i madrassen och blundar. Ibland inbillar jag mig att den värsta smärttoppen kan lindras om jag vinklar huvudet. Det är inte enkelt att hitta en position jag vill existera i.
Kram! Jag vill skriva något uppiggande men ärligt. Tror inget passar.