Plats för egna tankar

Jag är inne på slutspurten på en tenta och är därför inte inne här så mycket. Jag skulle placera tentan bland topp 5 på listan på jobbigaste uppgifterna jag behövt göra under min studietid. På listan har jag sedan tidigare bland annat den där uppsatsen jag blev tvungen att skriva på två dagar (på grund av sjukdom) istället för på 14. Och den där tentan som varade i 12 timmar i sträck (ca 10 min på varje fråga). Det finns säkert fler, men som jag inte kommer på nu. Hjärnan behöver vila. 
 
Jag har skrivit alla sidor på den tentan jag har nu och jag ska imorgon ”bara” läsa igenom alltet. Men jag kan redan nu känna post-tenta-depression. Skojar inte. Det är på riktigt. Händer det någon mer? Att gå från att totalt slukas upp i ett projekt och sen… är det över. Plats finns för alla egna tankar igen. Jag brukar kalla det för att den känslomässiga förstoppningen plötsligt släpper. Men snart börjar nya kurser och projekt.
 
Jag tejpar fortfarande alla färska ärr. Vid tinningarna, längs med båda öronen, halsens sidor, bröstkorgen och nere på magen. Det går åt nästan en halvmeter tejp, men det läker också fint. Nu har håret hunnit bli lite längre efter bilden togs och gör det inte lika uppenbart. 

Natti!

Kommentarer:

1 Hanna Karlsson:

Alltid när jag läser inlägg med personer som pluggar så blir jag så sugen på att plugga jag med. Har planerat att gå en utbildning nästa höst. Det ser jag fram emot! Lycka till med det sista med tentan. Tror det kommer gå jättebra.

Svar: Lätt hänt! Räcker att jag går in i en bokhandel för att längta. Alla skrivböcker. Fina pennor. Roligt att du planerar studera! Vill du berätta vad?
Tack och kram!
Camilla Blomberg

2 Andreas:

Nu var det min tur på sjukhus. Har legat inne sen Onsdags natten och blir kvar med all sannolikhet efter Måndag också. Mycket tankar. Tycker du har gjort det bra. Låt det grå få gå på tå och vila innan nästa repa. 😊

Svar: Det var tråkigt att höra. Men bra du får hjälp att må bättre snart igen hoppas jag.
Tack, jag försöker. Jag sov läääänge efter inlämningen.
Camilla Blomberg

Kommentera här: