Rädd eller skrämd

Ja men så är det kanske. Att agera på rädslan = skrämd. Klok tanke. Människor gör så konstiga saker för att skärma av det som är jobbigt/svårt/läskigt. Märkligt hur ingen vill ta ansvar för sina känslor. Jag tycker också synd om dom men jag vet att det inte går att leva så och en dag kommer de drabbas på ett sätt så de inte har annat val än att möta det som finns i dem. Kram!
Vad skönt att du träffat nya människor som stannar kvar. Kramar från Annika i Boden.
Ja, absolut. Och du har säkert varit på Länsrehab/smärtrehab i Sandviken (som jag och många andra i området med liknande problematik). Där argumenterar man hårt för att skrämd är ett val. Att viss rädsla är den vi själva skapar på grund av våra sjukdomar, smärtor och det sjukdomarna nu medför (framtida skador/försämring tex). Och att man kan fastna i farligt tänk kring sjukdom och rädsla och att man börjar agera som skrämd.
Ibland är den här approachen fullständigt absurd kan jag tycka. För det beror helt på situationen. Det kan inte appliceras på alla situationer. Men visst finns en stor poäng! Att bli rädd må vara instinktivt men sen avgör vi hur vi agerar på det :)
Hej du glade! Jag håller helt och hållet med dig i ovan skrivna stycke. Jag är hemma nu och skriver av mig på bloggen så tangenterna ryker. Att se ditt positiva leende är stärkande. Tack för att du finns. Kram.