Hoppar in i verkligheten

Jag har hoppat in i studierna efter sjukperioden. Det känns bra att vara tillbaka, om än allt fortfarande är på distans. Få se lite kända ansikten i zoom-rummet i alla fall. Men det har varit en tuff återgång. Första dagen ”tillbaka” var jag så trött att jag i princip inte lämnade sängen på tre dagar. Det var ingen skillnad på natt och dag.
 
Jag kämpar fortfarande med återgången. Komma i fas med det jag missat (det är fler saker i livet än studier) och vänja mig med aktivitetsnivån. Jag tänkte mig att det skulle vara lätt. Jag har ju ”klarat det” tidigare med sämre förutsättningar. Nu när jag slipper smärtan i käklederna, och dessutom kommer kunna vara mätt i magen om dagarna, borde jag få superkrafter i jämförelse. Men det är ändå en stor omställning som tar på krafterna.
 
Jag planerar också få en kortisonspruta i fingret senare i veckan. Samma finger som redan har krånglat ett par månader. Jag har inte orkat tagit tag i det förrän nu eftersom jag haft fem operationer istället. Det är bra om jag kan få behandling som gör fingret bättre (ökad rörlighet, minskad smärta). Samtidigt behöver jag planera för att läka efteråt, mitt i allt annat jag försöker komma tillbaka till.
 
• Kategori: Kampen, Studier; • Taggar: Student, aktivitet, kortisonspruta, operation, sjukdom, superkrafter, trötthet; • Kommentarer (3)

Kommentarer:

1 Andreas:

Vi fortsätter och hejar på dig. Hoppas du hade en bra dag idag.

Svar: Härligt att höra, Andreas! Jag laddade lite kraft idag för att orka med seminarium och kommande tentaveckor.
Camilla Blomberg

2 Anonym:

Vad underbart att höra att du slipper smärtan i käklederna. Sköt om dig. Kram från Annika i Boden.

Svar: Visst är det! Gapade idag första gången utan smärta. 😀 Har lite ont i musklerna efter stretch-träningen. Men det räknar jag med läker ut med tiden. Kram!
Camilla Blomberg

3 Elisabeth:

Jag älskar att läsa om din "iver". Den måste ge dig extra kraft framåt. Förståligt att du blir trött också. Men det är ju bättre att bli trött av att ha gjort något, än att bli trött av att inte gjort nåt.
Kramar.

Svar: Tröttheten blir mer begriplig och där igenom mer hanterbar tror jag. Och tror också du har rätt, iver hjälper mig gasa på framåt. Att våga köra på och ta ut tröttheten efteråt och inte bli paralyserad av rädsla (för det händer) att den ska komma och pajar nuet. Kram!
Camilla Blomberg

Kommentera här: